Göteborgsposten – 3 februari 1863, sida 2

van undrade öfver att den supige löjtnanten på half sold kunde ba pengar att bestrida alla utgifterna under dotterns sjukdom. Men han var allt för nedslagen af olyckan, som träffat honom, att han skulle kunna tänka mycket på något annat och derföre gjorde han inga vidare frågor utan gick med sin svärfar och Robert Audley till båten i hvilken de skulle föras till Portsmouth. Gubben tog ett mycket eeremoniöst afsked af Robert. — Du presenterade mig icke för din vän, min käre gosse, sade han. Georg stirrade på honom, mumlade otydligt någonting och sprang nedför stegen i båten innan mr Maldon kunde upprepa sin begäran. Solen gick ned när ångaren lade framåt, och öns konturer försvunno vid horisonten, när de nalkades den midt emot belägna stranden, — Det är förfärligt att tänka, sade Georg, hurusom jag för två nätter sedan så här dags nalkades Liverpool full a hopp att snart trycka henne till mitt hjerta och att jag nu kommer från hennes graf. — Det dokument, som gjorde Robert Audley till lille Georg Talboys förmyndare, uppsattes följande morgon på en advokats kontor. — Det är ett stort ansvar, utropade Robert Audley att jag skall vara någons förmyndare, jag, som aldrig kund sköta mina egna affärer. — Jag har förtroende till ditt ädla bjerta, Bob, sad Georg. Jag vet att du skall vårda dig om min stackar moderlöse gosse och se till att bans morfar behandlar honon väl. Jag skall upptaga af Georgs förmögenhet allenast hva