Göteborgsposten – 2 februari 1863, sida 2

Den unge mannen betraktade honom med ett uttryck af belröflig förvirring. Den länge dragonen var så oförmögen att resa sig som ett barn, och Robert Åudley, den svagaste och mest oboeställsamme man i verlden, såg sig nödsakad att handla för en annan. Han öfverträffade sig sjelf och visade sig omständigheterna vuxen. — Vore det icke bäst att fråga på ett af hotellerna efter mrs Talboys? sade han. — Hennes far hette Maldon, mumlade Georg, han kan väl aldrig ha sändt henne hit för att dö ensam. Detta var allt som de yttrade, men Robert gick direkte till ett hotell och frågade efter en mr Maldon. — Ja, svarades, en herre med detta namn vistas för närvarande i Ventnor, en kapten Maldon, bans dotter har dött nyligen. Uppassaren ville gå och göra sig underrättad om adressen. Hotellet var fyllt af gäster, denna tid på året; menniskor strömmade in och ut och betjunter och uppassare fjeskade omkring i salen. Georg Talboys lutade sig mot en dörrpost med nära nog samma uttryck i sitt ansigte som det hvilket skrämt hans vän på kafn i Westminster. Nu bekräftades det värsta. Hans hustru, kapten Maldons dotter, var död. Uppassaren återkom för att säga att kapten Maldon bodde i Sandsdowne Cottages, N:o 7. De funno snart huset, en dålig cottage med bågformiga fönster, som vette mot stranden. — Är kapten Maldon hemma? frågades. Å.j, svarade