ras ett af kejsar Alexander i Petersburg vid en parad af gardestrupperna hållet tal, hvilket vittnar om, att han allvarligt uppfattat det betänkliga i situationen, på samma gång de fällda orden äfven gifva en viss bekrältelse åt det redan länge bekanta förhällandet, att inom sjelfva de ryska trupperna den polska. revolutionen har sina djupa förgreningar. Innehållet af detta tal angifves sålunda: Han omtalade de redan bekanta händelserna i Polen, och tillade, att han icke ville för dem anklaga den polska nationen. Han såg i dessa händelser ett verk af det allmänna revolutionspartiet. Han visste, att han icke skulle: finna någon: förrädare i en kår, vid hvilken han sjelf tjenat; han kände officerarnes tillgifvenhet och var öfvertygad om, att han il händelse af behof kunde lita på att, de skulle visa den genom handling. Det betydelsefulla uti att alla ryssars sjelfherrskare uti en sådan lågmält ton harangerar sitt garde må ej förbises. I viss mån betecknande är det äfven, att de preussiska tidningarne, på samma gång de tala om det ostörda lugnet i Polen, äfven nämna, att garnisonerna i Vestpreussen blifvit förstärkta, derföre att, heter det, insurgenterna möjligen skulle kunna öfverskrida gränsen. Desslikes talas det äfven om mobilisering af femte armåkåren. Såsom nämndt, många skäl finnas som tala för att den polska revolutionen är af allvarsam natur, och i alla händelser, vare sig. att den misslyckas eller icke, skall den förorsaka en rubbning i de allmänna europeiska förhållandena. I Warschau är, såsom helt naturligt måste vare, lugnt. Men ståndsrätten är proklamerad mot alla de personer, som blifvit gripna eller fortfarande komma att gripas med vapen i hand. Denna proklamation är utsträckt äfven till provinserna. Följden deraf måste bli ett förfärande blodbad, alldenstund insurgenternas antal från olika håll uppgifvas tilll närmare 40,000 personer. sin sida ha de upproriska utfärdat en proklamation till bönderna, hvari dessa uppmanas att taga parti för dem mot det att de erhålla sina åbogårdar till sjelfbesuten egendom. Mieroslawski är i landet, säga de, och deras ord äro en lågande brand. Om upprorets början skrifves nu närmare i ÅJournal de S:t Petersbourg (officiel), hvilket vi återgifva till fullständigande af föregående uppgifter: Den första sammanrotningen af de mot konskriptionen genstridiga värnpligtiga egde rum d. 18:de på vägen till Minsk, åtta werst från Warschau. Tvenne andra band, 4 å 500 man starka, hade samlats i närheten af Siersk (i guvernementet Plok, der Brug och Narov flyta tillsamman) och Pultuszk (samma guvernement) och hafva dragit sig in i skogarne. Truppkolonner genomströfva trakten. D. 22:dre gingo andra band, hvilka anslås till 1,000 man, öfver Weichseln vid Blonie (i Masorien), för att förena sig med banden i skogarne vid Nasielsk (guvernementet Plok). Flere sångar hafva redan tagits ifrån dem. Vid rekognosceringar, som samma dag företogs af de kejserl. trupperna i skogarne kom det till mycket allvarsamma säktningar vid Plok, Plonsk, Radzit och i närheten af Siedlec (guvernementet Redom). D. 23 afsändes ett regemente, sör att på högra Weichselstranden förfölja banden, som erhållit förstärkningar. Natten mellan d. 22 och 23:dje angrepos trupperna i Warschau, hvilka lågo ätskiljda i olika kantonementer, nästan på alla punkter. De upproriska trängde in i husen och dödade enskilda af soldaterna; men detachementerna kunde likväl verkställa sin förening, och de slogo nu de upproriska tillbaka. Trupperna fingo 30 dödade, deribland öfverste Kozlianinov, och 90 sårade, deribland general Kannabich; insurgenternas förlust är stor. Från Wilna har ingått underrättelse om, att ett talrikt band, som kom från Polen, natten mellan d. 22 och 23 angripit kantonementet i Suracz (guvernementet Augustovo). Kaptenen vid kompaniet, som befarade att bli omringad, drog sig tillbaka till Zabludow (vid Bialystock) med en förlust af 3 dödade och 2 saknade. i Frankrikes kejsare Napoleon, som i parentes sagdt börjar få allt mera smak för tronens glans och ceremoniel ståt, har d. 25 d:s under stor ceremoni i Louvre utdelat de prisbelöningar, som tilldelats de franska utställarne i London, och höll vid tillfället ett längre tal. Sedan han prisat utställarne för den energi de visat, för den lyckliga utgången af deras sträfvanden och för den ihärdighet, hvarmed de upprätthållit Frankrikes ära, fortfor han sålunda: Den fruktansvärda invasion i England är alltså utförd, och jag skattar mig lycklig öfver, att få belöna de tappraste. Vi Hafva verkligen gått öfver kanalen och vi ha gjort ett infall på det engelska området, men icke med de vapen, som bringa förderf, utan med dem, som föra med sig framåtskridande och välgång. Kejsaren omtalade derefter handelsfördragen, hvilka närmade folken till hvarandra och derigenom förbättrade deras