Här tyckas nordregementena varit af bättre skrot och korn. De hade äfvenledes fördelen af att gå i striden utan någon modstulenhet efter förut lidna nederlag. De hade ej fattat det olyckliga misstroendet till deras befälhafvare, som alltid följer af upprepade motgångar. Och det är möjligt, fastän de ingångna detaljerna äro för ofullständiga att berättiga ett bestämdt omdöme, att sydtrupperna icke anfördes med Leets eller Jacksons mi litära skicklighet. Säkerligen var nordtruppernas anfall icke ett så stort fel, som det Burnside begick i Fredericksburg, icke heller voro sydtruppernas positioner ointagliga. Efter sem dagars kamp blefvo de öfvergifna af sydtrupperna, som slogos tills i sista stunden och drogo sig obrutna tillbaka med synbarligen mindre förlust och ännu i stånd att bortföra de fångar och det artilleri som de tagit. Och de verkställde återtåget så tyst, att de icke kunde förföljas. Om aftonen till d. 3 januari väntade nordgeneralen Rosecrans en ny strid följande dagen angående besittningstagandet af Murfreesboro; men under natten lemnade sydtrupperna positionen, och deras, återtåg var icke kändt för nordbefälhafvaren förrän kl. 7 på morgonen d. 4:de. Sydarmeen måtte således ha vunnit tio timmars försprång, hvilket skulle ha omöjliggjort hvarje förföljande, äfven om nordtrupperna varit i stånd dertill. Men det var general Rosecrans icke, efter hvad det vill synas. Det skulle vara en ersättning för de förfärliga förluster berättelserna från Norden omtala, ifall de bragte oss närmare ett sannolikt slut på striden. Men äfven uppgifterna om en af nordtrupperna vunnen fördel endast stärka öfvertygelsen om det hopplösa uti kriget på ett sådant område. Några få mils terräng är allt som kan vinnas eller förloras. Nordtrupperna innehade Nashville förrän dessa träffningar egde rum, och att de höllo det efter sådana blodsutgjutelser, är allt hvad som kan sägas. Ått besittningen af hufvudstaden i Tennessee icke gaf Norden fullt välde öfver staten visar, att striden var af det slag, som vapen icke kunna afgöra eller lösa. Vi betvitla, huruvida intagandet af sjelfva Richmond skulle gifva Norden mera af staten Virginien än en kantonering i densamma. Förlusten at New-Orleans frambragte icke Louisianas underkastande. Vi befara, att det blod, som spillts i dessa senaste operationer, endast skall öka den blodström som redan förgäfves utgjutits. Utsigterna till fred hafva icke förbättrats genom den gjorda uppoffringen. Från Vicksburg omtalas en annan fem dagar ihållande kamp, under precist samma dagar som träffningarne söder om Nashville. Denna punkt vid Mississippi har blifvit för tredje gången anfallen af nordtrupperna, understödda af en flottilj kanonbåtar. Följden var icke känd eller afgjord, då posten asfgick. En berättelse från Södern anger att anfallet, eller ett af flera, blifvit tillbakaslaget; men en senare depesch från Cairo af d. 4 jan. anför, att platsen var nära att gifva sig, sedan tre eller fyra försvarslinier blifvit genombrutna. Om nordflottan är lycklig på de inre vattnen, skall denna fördel ha uppvägts af en olyckshändelse till sjös, hvilken måste väcka mer än vanligt intresse både i Frankrike och England. Det jernklädda batteriet Monitor sjönk under frisk vind vid Cape Hatteras med nästan alla man ombord, eftersom blott en del af besättningen uppfiskats af den ångare, som följde efter. Monitor undslapp med knapp nöd samma öde på sin resa till Hampton-roads, der dess lägliga ankomst var värd en hel flotta — och räddade en sådan. Gör Europa något ersarenhetsrön genom förlusten af detta det första bland de jernklädda vidundren? Det är tydligt, att det sjönk till