—2—2 ——t7—7—7—7 — Hvad ni var tapper! sade hon. — Tapper! utropade han med ett gladt skratt, jag ar betade ju för min hjertans kär. Under hela pröfningens rys liga tid vinkade hennes vackra hvita hand mig framåt mo det tillkommande. Jag har sett henne under mitt usla bom ullstygstält sittande bredvid mig med sin son i sina armar lika tydligt som jag någonsin sett henne under det enda lyck. liga året af vårt äktenskap. Oosider för tre månader sedan en dimmig, ruskig morgon då jag stod genomvåt i hällregne upp till armarne i ler och dy, utmattad af feber och styf a reumatism, kom en ofantlig guldklimp upp för mitt spadtag och jag stötte på ett ganska vackert guldlager. Fjorton da gar derefter var jag den rikaste mannen i hela den lilla ko lonien omkring mig. Jag reste skyndsamt till Sydney oct mina guldfynd befunnos vara värda omkring tjugo tusen pund Tre dagar derefter gick jag ombord på detta skepp för at återvända till England, och om tio dagar skall jag se mit bjertans kär. — Men skref ni icke till er hustru under hela den: na tid? — Jo, en vecka innan skeppet afseglade. Jag kund icke skrifva så länge allt såg så mörkt ut för mig. Jag kunde icke skrifva och säga att jag kämpade mot fortviflar och döden. Jag väntade på bättre lycka, och när den kon skref jag och sade henne att jag skulle vara i England nä stan så snart som mitt bref och jag gaf henne adress på et kaffehus i London, dit hon kuade sända bref till mig oc säga hvar hon vistas. Det är dock nästan säkert att hon e lemnat sin fars hus.