Göteborgsposten – 28 januari 1863, sida 3

Englands officiösa organ , Morning Poste har redan uppträdt med en bitter häftighet mot den ryska konskriptionen i Polen, som bladet säger snarare vara en proskription, och detta är betecknande nog för den ställning man väl kan hoppas, att vestmakterna denna gång skola intaga i den polska frågan, hvilken nu ej längre får eller kan undanskjutas. England har äfven ett ej alldeles så rent samvete i denna — och upprättelsens tid kan nu vara kommen. Förhållandena kunna, blott man vill uppträda med någon kraft, nu lätt redas, ty Ryssland är vanmäktigt. Nödvändigheten bjuder äfven ett energiskt uppträdande mot Ryssland. Den polska frågan kan ej mera falla. Europas lugn kräfver att den ordnas, och att för framtiden dessa nu ständigt återvändande skakningar förekommasEngland och Frankrike böra, i namn af folkätt och moral, ej längre betrakta denna polska fråga, såsom en inre rysk. Polen är stulet, dess delning och tillroffning var ett fördragsbrott -— vestmakterna ega här skäl att intervenera. Det är en ny yttring af nationalitetsprincipen, som nu tränger sig fram genom polska revolutionen, hvilken ovedersägligen är i denna stund en händelse af den största vigt och redan nu dementerar Seine-herrskarens försäkringar om fred och ro. Från Petersburg skrifves, att ryska regeringen ansett sig böra provisoriskt för år 1863 öka landtboernas personalskatt och kronoböndernas grundskatt, tillfölje af en del utgifter som blifvit nödiga genom de nya försattningsreformerna. — Att denna ubas ej skall bidraga till lugnets försäkrande, derom kan man väl vara öfvertygad. Preussen, som skulle kunna bli ett stöd för Ryssland i dess försök att undertrycka rörelsen i Polen, känner äfven sina händer bundna. En öppen, tillsvidare ännu laglig, kamp mellan regering och folk står derstädes regeringen än någonsin. Kammaren befinner sig för närvarande just i färd med att uppsätta en svarsadress på trontalet. För denna adress har genom omröstning vensterns förslag, uppsatt af hrr Virchow och Carlowitz, blifvit lagdt till grund. I detta förslag heter det, efter en öfverblick af situationen från oppositionens ståndpunkt, bland annat följande: E. Mt. har helt nyligen behagat förklara, att ingen bör tvifla på Eder allerhögsta vilja, att upprätthålla och skydda den besvurna författn ngen. Men — tillåt oss öppet uttala det, Eders Majestät — författningen är redan nu kränkt af ministrarne. Art. 99 är icke längre någon sanning. Det tyngande onda af en budgetlös regering har kommit öfver landet, och den nya sessionen har börjat, utan att det genom ett faktiskt tillmötesgående af regeringen ens öppnats utsigten till, att det skall lyckas återföra den regelbundna författningsstyrelsen och åter stödja armeorganisationen på laglig grundval, sUtlandet ser med förvåning en konflikt som förlängas, hvilken dagligen gör djupare skår i aktningen för den Fpreussiska nationen, och som hotar med att beröfva regeringens röst i nationernas råd dess bästa kraft. Utlandet vet visserligen, att pligten och samvetet tvinga den preussiska folkrepresentationen till att bevara den rätt, författningen skänker densamma, utan att tillåta sig öfvergrepp. men äfven utan att tåla ingrepp, och att utsigten till yttre förvecklingar icke är något medel att utjemna vår inre tvedrägt; det vet, att Preussen endast kan återvinna sitt inflytande i Tyskland och derigenom sin styrka, om det först återupprättar den författningsenliga ordningen hos sig sjelst och derpå kallar det tyska folket och dess representanter till medverkan vid det stora fäderneslandets stats-sammanslutning. Under dessa svårigheter bibehåller det preussiska folket, som blilvit pröfvadt i så många faror och icke står tillbaka för något annat i trohet och uthållighet. den förhoppning, att E. Mt:s vishet skall veta skilja sina lagliga representers ärliga stämma från deras råd, som i partistriderna söka betäcka och stödja sina i sig sjelfva vanmäktiga sträfvanden genom E. Mt:s upphöjda namn. Såsom läsaren finner, är grundtanken i denna adress en ny yttring af det tyska enhetspartiet, och afgjordt liberal, ehuru måhända något väl doktrinär, för att kunna skaffa uttalandet all den vigt det bör hafva hos folket. Italienarne iakttaga alltjemt en afvaktande hållning. Så länge folkets sjelfbestämningsrätt gäller i Frankrike, säger man på halfön, skall ingen kejsare utan fara för sin dynasti 2 . vn . våga att i grannlandet trampa denna princip under fötterna. Vi skola icke afstå från någon af våra rättigheter, vi låta intet af landet bekräftadt anspråk falla, men vi göra allt, för att begagna hvarje tillfälle, skrifver en högt uppsatt italienare till en ansedd europeisk tidning. Frankrike säges vid afslutandet af handelsfördraget med Italien hafva erbjudit sig vilja inköpa ön Elba mot en ganska ansenlig summa. Ingen italiensk statsman skall våga taga ett sådant sveg. Nationalkomiten i Rom har utfärdat ett manifest, hvari förklaras, att den vill bibehålla sin hittills iakttagna hållning och icke erkänna någon annan myndighet än den italienske konungens. I Neapel firades exkonung Frans II:s fösdelsedag d. 16 januari såsom vanligt med utspridandet af en mängd bourbonska reklamatoner. I ett dvlikt med honrhonska vannet mm om — UV— sör dörren. Deputerade kammaren är nu sastare och kompaktare i sin opposition emot