Från Utlandet. Det har verkligen kommit till utbrott i Polen; den glödande harmen hos folket, det vilda hatet mot ryska regeringen har urladdat sig och en öppen, beväpnad revolution med alla dess sasor ligger i en blodig tafla för våra ögon. Vi känna ännu icke alla detaljerna i det senaste utbrottet, natten till den 23 d:s, men af de telegrafiska berättelserna derom framgår, att det varit vildt, och vittnande om det mest frenetiska begär efter hämnd på förtryckaren. Likaledes tyckes det att utbrottet varit organiseradt och de upproriska beväpnade. Öfver hela landet dånade revolutionsklockan natten till d. 23:dje och ryssarne angrepos nästan samtidigt, hvar de påträffades, af polackarne. Blott i sjelfva Warschan, som dock hade en besättning af ej mindre än 55,000 man, eller en rysk soldat för ungefär hvar tredje af stadens innevånare, blefvo flere officerare, bland dem 1 general och 1 öfverste, samt ett par hundra man (de officiela bulletinerna angifva 120 man, men denna siffra är troligen för liten), nedstuckna af de upproriska; af hvilken omständighet man bäst kan finna buru djerft, ja, förtvifladt angreppet varit. Då det heter, att trupperna i hufvudstaden besegrat upproret, är detta mindre underligt, om också icke faktiskt bekräftadt, än att någonsin ett utbrott der kunnat ega rum. Längs hela polska gränsen, i de ofantliga skogarne, ligga talrika, beväpnade insurgentband, hvilkas numeriska styrka man visserligen ännu icke känner, men som dock måste vara ej obetydlig och dessutom hvarje dag rekryteras med nya, unga män, hvilka sluta sig till dem, för att undgå den i deras ögon ännu förfärligare lotten, att instickas i de ryska regementena vid kaukasiska arm6en, hvilket anses lika med en skändlig nesa och en gifven död och ännu mera nu, då ett öppet krig i dessa trakter hotar att utbryta. Med dessa insurgentband hafva de ryska trupperna redan levererat flera träffningar, om hvilkas utgång vi ingenting känna, men hvilka dock vittna om att revolutionen nu ej allenast såsom under de senare utbrotten i Warschau visar tänderna, utan äfven vet att bita. Genom dessa 8. k. insurgentband, hvilka otvifvelaktigt erhålla kraftigt understöd af de många emigrerade polackarne. skall troligen snart ett fullständigt guerillakrig inledas, hvilket skall utmatta de ryska trupperna, på samma gång det skall öka revolutionens styrka och framtvinga de europeiska makternas inblandning på något sätt. Det är ett anmärkningsvärdt faktum, på hvilket vi redan förut flere gånger fästat uppmärksamheten, att då en resning gitver sig tillkänna uti någon fläck å det bälte af un dertryckta nationaliteter, som sträcker sig från Pos strand till Östersjön, genast en likartad ryckning förmärker hos alla de nämnda nationaliteterna. Italiens befrielse gaf första signalen till de många rörelserna för ett par år sedan i Österrikes, Turkiets och Rysslands tillrofsade länder. Ordnandet af Italiens inre förhållanden tvang dess innevånare till stillhet och de voro nog praktiska att rätt uppfatta situationen. Derför misslyckades äfven Garibaldis sista frihetståg, det kom både för bittida och för sent, en annan gång skola patrioterna nog