Göteborgsposten – 27 januari 1863, sida 2

vittna den lysande seger som nordstaterna skulle vinna. De möttes först af en ansenlig truppmassa i marsch, men i riktning fran fienden. Det var de 75,000 man hvilka, såsom nämnts, tagit värfning på tre månader. Deras tid var ute; de hade papper på fickan på att de egde juridisk rätt att gå. Att hedern och sosterlandskärleken bjödo dem stanna, derpå tänkte de ej. Någonting dylikt är oerhördt i krigshistorien, om man också här och der kan läsa om ett partielt förräderi. Detta återtåg var en passande prolog till det skådespel som erbjöds de seger och triumf väntande lustresande från hufvudstaden. Anfallet misslyckades för nordtrupperna och deras återtåg förvandlades snart till den vildaste flykt. Man såg tillochmed officerare afskära draglinorna till kanonerna, för att till häst kunna så mycket fortare fly undan, dervid med revolvern hotande hvarochen som ville hindra dem. Det är ännu oförklaradt, hvarföre sydstatstrupperna icke efter denna seger ryckte in i Washington. Måhända visste de icke att förskräckelsen och förvirringen inom staden voro så stora som de verkligen voro. De lärdomar talaren hemtade ur Amerikanska kriget i afseende på vårt eget nationalförsvar, voro att en allmän nationalbeväpning fordrar för det första en stående arme af för landets behof tillräcklig storlek, vidare treklassig beväring, gymnastik och militäröfningar i skolorna och slutligen frivilliga skarpskyttekårer, ur hvilka det i krig kännbaraste behotvet af dugliga underofficerare kan fyllas. Med ett på sådant sätt ordnadt nationalförsvar, slutade talaren, behöfva viieke frukta några faror hvarken öster, vester eller söderifrån. Friv. Skarpskyttekåren. Såväl de af kårens befäl, hvilka ämna utbilda sig till instruktörer i bajonettsäktning och sabelhuggning, som första korporalskapet af Volontärerna började i går afton sina öfningar. De förra hade samlats till ett så stort antal som Bloms mindre sal, hvilken blifvit upplåten till deras öfningar, beqvämt kunde rymma, och instruerades i bajonettfäktning af kårens öfverbefälhafvare, kapten von Holten. De senare exercerade å Rådhussalen, hvilken tillsvidare är den enda lokal som såväl för volontärerna som skarpskyttekårens rekryter kunnat erhållas, hvarföre också ej såsom förut blifvit bestämdt tvenne aftnar i veckan för hvarje korporalskaps öfningar kunnat afses, utan endast en. Volontärernas första korporalskap beslöt derföre att äfven exercera en morgon i veckan och valdes härtill söndagen, såsom den dag, då alla bäst kunde vara lediga, hvarföre nämnde korporalskap samlas till sin nästa öfning Söndagen d. 1 Februari kl. 728 f. m. Volontärernas första korporalskap valde äfven i går afton en vicekorporal, hvartill litteratören A. Jonasson utsågs. Gatu-upplysningen. I en till oss insänd uppsats framställes en önskan till vederbörande om skingrande af det mörker, som råder vid stadens vattenkälla och trakten omkring f. d. Gamle Port, der man om qvällarne har stor svårighet att färdas. — Då red. finner denna framställning på sin plats, så hafva vi äfven återgifvit densamma. Ått få passagen mellan Henningska huset och vattenreservoiren upplyst, torde ej falla sig svårt, då lyktor der lätt kunna placeras. Svårare är det att åstadkomma den högst behöfliga upplysningen af den s. k. Kungsportsplatsen, som är en af stadens lifligast trafikerade öppna platser, alldenstund så många gator utmynna i densamma, och der man om qvällarne nästan hvarje ögonblick kan riskera att blifva kullkörd. Bästa sättet att här åstadkomma belysning torde vara genom en större gaskandelaber, så placerad ungefär å torgets midt, att den ej stodo midti någon körbana från den ena gatan till den andra. En sådan punkt torde ej vara omöjlig att finna. IIandelstidningens 8. k. humbug. Att Aftonbladet d. 23 dennes i sin utrikes afdelning efter IIandelstidningen af d. 21 d:s meddelat en skildring af bataljen vid Murfreesboro, få vi härmed vördsamt gifva våra läsare tillkänna; och skulle de ej genast förstå hvarföra vi ange oss Nnlictiva gära detta tillkänna