Göteborgsposten – 27 januari 1863, sida 1

Göteborg d. 27 Januari 1863. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället. Enligt löfte återgifva vi här ett kort sammandrag af det föredrag hr öfverste Berg såsom afgående ordförande höll på samhällets högtidsdag i Lördags. Föredraget vände sig hufvudsakligen kring organisationen af de båda härar, hvilka i Amerika utkämpa hvad talaren benämnde nutidens och kanhända alla tiders märkvärdigaste krig, och afslutades med några lärdomar, hvilka vi till nytta för vårt försvar kunna draga af det blodiga dramat. De olyckor, för hvilka nordstaterna varit utsatta under striden, ansåg talaren ursprungligen härflyta från i Amerika före krigets utbrott rådande falska begrepp om den allmänna nationalbeväpningen. Följden deraf hade blifvit, att ehuru nödvändigheten af en stående arme väl eljest icke numera bestrides, egde Förenta Staterna vid krigets utbrott blott en stående arme af 18,000 å 20,000 man, hvilket var alldeles för litet. Denna bestod till större delen af värfvade tyskar och irländare, försedda med goda officerare. Denna arm var dock förlagd på aflägsna orter i garnisoner mot indianerna och på unionens gränser. Då kriget utbröt gingo dessutom de flesta officerarne öfver på secessionisternas sida, så att nordstaterna voro helt och hållet hänvisade till sina öfriga försvarskrafter. Dessa voro på papperet ofantliga, ty de uppgingo till 3,000,000 man stående milis, med tusentals generaler och 10,000 öfverstar, men de voro utan öfning och saknade helt och hållet alla militäriska egenskaper. Föraktet för militärståndet var allmänt i Förenta Staterna och delades i fullt mått af milisen och de frivilliga, på hvilka sednare man för krigstillfällen egentligen måste lita. Ösningar företogos ytterst sällan och blott vid högtidliga tillfällen. Man skulle förr trott sig se karnevalsupptåg än exercerande militärer, då trupper visade sig på gatorna. Sålunda uppträdde personer i ett kavalleriregemente, som undergick mönstring, iklädda tofflor med sporrar. I ena pistolhölstret buro de en flaska brandy och på det andra hängde ett paraply. En sådan anda herrskade inom nordstaternas milis ända till krigets utbrott, och äfven efter denna händelse gjorde man intet för att organisera försvarskrafterna på ett bättre sätt, ty man trodde ej att det skulle blifva allvar af, förrän fästet Sumter föll. Då först skedde ett upprop till de frivilliga. En mängd sådana strömmade till, ty man erbjöd betydliga löneförmåner. Hvarje man erhöll 13 dollars i månaden oberäknadt kläder och proviantering och dessutom tilldelades de gifta personernas hustrur månatligen 7, dollars. Detta senare föranledde, i parentes sagdt, en mängd improviserade giftermål. Den genom en så hög aflöning redan dyra armåen blef