Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 3

IIva rjeh anda. Grefven och gresvinnan de Rouil. För nägra månader sedan omtalades en grefve de Rouil i Frankrike, hvilken, churu försedd med de ojäfaktigaste papper på att vara en af de mest renhärige högvälborne, likväl idkade en indstri, angående hvilken man kunde tala både för och emot. Han saknade förmögenhet men egde likväl en skatt i sin grefvinna, ej ensamt utmärkt för sina sjalsegenskaper utan, hvad som gällde mera för grefven, äfven för sina kroppsliga gåfvor, hvilka blifvit henne förlänade i rikt mått. Hun var nemligen en jättinna, någonting a la långa lappslicken. Af denna lyckliga egenskap har hr grefven begagnat sig och rest omkring i alla Frankrikes småstäder visande henne för penningar. Hennes egenskap att vara grefvinna förökade ännu mera lockelsen af hennes vördnadsbjudanpe gestalt och ofverallt strömmade folket till för att beskåda den vackra normandskan, såsom hennes nåd öfverallt kallades. — Men och en vacker dag ledsnade grefvinnan vid sin storhet. Bogäfvad med grofva lemmar hade hon dock fina känslor, och förklarade för sin gemål att hon ej mera ville utsätta sig för publikens nyfikna blickar. Grefve de Rouil särades i sina heligaste känslor, men gaf dock vika för hustruns böner med vilkor att han skulle få ersätta henne med en annan jättinna, med hvilken han kunde fort sätta sina vinstgifvamle valfarder. Tillätelsen gafs och gresven började nu söka efter en ny