Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 2

guldbrostnal, två sKJortknappår, en bindet med div. klädespersedlar, äfvensom sin vanderbok Briggen Daphnes -trandning. Från Skagen skrifves, att bergningen af trälasten och inventarierna från den strandade briggen -Daphne afslutades redan före nyår. Jernet troddes dock ej kunna bergas, emedan det borrade sig ned i sanden. Fartyget har blifvit slaget i stycken, af hvilka en del flutit i land, en annan del gått till sjös. Insödingsrätt i Göteborgs stift har K. M:t medgifvit adjunkten vid härvarande högre elementarläroverk mag. A. F. Lindegren, som till födseln tillhör Lunds stift. A Fjellbacka skall d. 28 d:s arrangeras bal till firande af konungens namnsdag samt till förmån för den derstädes bildade frivilliga skarpskyttekåren. Elektriska telegrafverket. Gång ester annan nå oss meddelanden om, huru intendenten öfver norra telegrafdistriktet, major Fahnehjelm, förfarit mer eller mindre godtyckligt med underordnade tjenstemäns förflyttningar från mellersta Sverige högt upp i Norrland, från Haparanda till någon punkti vestra delen af Sverige, utan att fästa något asseende vid om de kringskjutsade tjenstemännen, hvilkas små löner verkligen förtjena afseende utaf deras förmän, kunna, utan att råka i ekonomiskt obestånd, utstå dylika täta flyttningar. Senast har en för major Fahnehjelm såsom förman ganska obehaglig uppgift meddelats oss, på hvars sanningsenlighet vi ingalunda ega något skäl att tvifla. Enligt densamma har åter en tjensteman suspenderats, flyttats, degraderats, flyttats och helt plötsligt afskedats ur tjensten. Det vore önskligt, att den nye chefen för verket ville närmare granska dessa förflyttningar och ofta till förföljelser urartade åtgärder mot de underordnade tjenstemännen, på det åtminstone någon kontroll måtte finnas och ej personer godtyckligt slungas i arbetslöshet och deraf följande elände. Vi hafva oss särskildt bekant, huru major Fahnehjelm ofta med skäl gjort sig förtjent af att strängt klandras för sina egenmäktiga handlingar; för afvärjande af ytterligare dylika inom telegrafverket i allmänhet hade en motion blifvit å riksdagen väckt, hvars totala afstyrkande utaf ekonomtutskottet vi beklaga. Då ständerna väl sannolikt nu ej heller skola bifalla motionen, vore det åtminstone önskvärdt, det stånden måtte uttala sin åstundan, att förflyttningar inom verket endast vid tillfälle af nödvändighet och oundvikligt behof må ega rum. Att ett dylikt uttalande skulle göra godt i hänsyn till sjelfva saken, derom äro vi öfvertygade. Inom ekonomiutskottet har rektor Berggren emot det afstyrkande betänkandet afgifvit följande reservation: Det är mot godtycketa grundsats jag reserverar mig. Att en tjensteman ej må kunna utan egen ansökan flyttas, har hittills ansetts vara af den vigt, att ett särskildt stadgande derom blifvit intaget i 36 5 regeringsformen. Det synes mig derföre betänkligt att i närvarande tid, då aktningen för individens rätt allt mera göres gällande, förvägra ett sådant grundlagsskydd åt tjenstemännen vid telegrafen, hvilken just är en produkt af vår tids högre kulturutveckling. Att platser genom sjukdom, dödsfall och dylikt behöfva skyndsamt fy llas, lärer inträffa vid alla slags tjenster. Afven vid telegrafverket finnes ett antal obefordrade, måhända lika skickliga som villiga att i sådant fall användas. Om ock tillfälliga ledigheter ej alltid kunna genom dem nöjaktigt fyllas, så följer väl ej deraf nödvändigheten, att hvarje tjensteman inom kåren städse skall hålla sig resfärdig. Det må vara nog att en hvar, efter förut vunnen ordinarie anställning, under 5 högst 10 år är skyldig att äfven mot sin vilja flyttas till annan ort; men må han derefter, allrahelst som hans lott ändock icke är afundsvärd, åtminstone få tillgodonjuta förmånen af en fast plats. Medvetandet af en så prekär ställning, som utskottet här godkänt, framkallar ingalunda duglighet och utöfvar i öfrigt icke något godt inflytande hos tjenstemännen. I Köpenhamn har utkommit en öfversättning på danska af det kongl. representationsförllaget jemte justitiestatsministerns motivering af detsamma. Pressen och representationsförslaget. Då vi för några dagar sedan med belåtenhet yttrade oss öfver den hållning, hufvudstadens press intagit i afseende på det kongl. reformförslaget, förklarade vi alla Stockholmstidningarne gilla förslaget. Detta vårt yttrande tål någon modifikation, eftersom Väktaren ger fula miner åt förslaget och tyckes beklaga att det ej går från ett previligieförhållande till ett annat, att det ej förordar klass-val i stället tör de utdömda ståndsvalen. Och särskildt önskar det goda bladet, att t. ex. med upphörande laf adelns representationsrätt, i stället skulle uppkomma tvenne valklasser, nemligen embetsmannens och de bildade jordegarnes klass. Dennn oskyldiga önskan är tillräcklig att visa (-väktarens-stllning till frågan. Tyvärr nämner bladet ej hvilka klasser som skulle komma i stället för presteståndet, men det vill naturligen ej heller gerna blotta sin svaga ssida. Utom Väktaren lär äfven en annan Stockholmstidning, Fäderneslandet,-uppträda (emot förslaget. Då detta blad, oaktadt sin sstora spridning, saknar egentlip politisk vigt, Il antarma wi att da klaccar 42 hälla dat 51