Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 2

Article Image
ligen dog han d. 29 april förl. år i en ålder af 84 år. En kämpagestalt till det yttre, ädel menniska, militär i ordets skönaste betydelse, vänfast och stark till karakter, har han uträttat mycket godt, der han verkat. Berndt Harder Santesson har varit ett redskap i försynens hand, att skaffa Sverige ersättning för de förluster det led genom Gustaf IV Adolfs oförstånd, då man hänvisades att inom landet återvinna frånröfvade provinser.u Ingenting var härvid vigtigare än förbättrade lv kommunikationer. Göta Kanal är lika mycket Santessons som Platens verk. Har den ene uppgjort planen så har den andre skaffat medel till dess utförande. Santesson föddes på Kärralund i Örgryte socken år 1776. Vid sex års ålder skickades han af föräldrarne, som voro Hernhutare, till Christiansfeld. Det blef efteråt, långt in i detta århundrade, allmänt bruk att förmögnare Göteborgares barn i denna Hernhutiska undervisningsanstalt erhöllo sin egentliga uppfostran. Santesson kom emellertid redan år 1789 vid 13 års ålder till s Upsala, hvarifrån han två år derefter hemkallades för att biträda sin moder, som efter fa-JI drens år 1790 inträffade död öfvertagit hanss! vidsträckta handelsrörelse. År 1798 öfvertog han helt och hållet affärerna. Hans första bekantskap med Platen förskref sig från 1801; men han hade redan tidigare intresserat både sig sjelf och modren för Trollhättekanalen. Såsom stadens representant vid 1809 års riksdag, genomdref han med outtröttlig energi de för kanalarbetets öppnande nödiga besluten. Från den tiden började de tallösa motgångar, hvilka utan Santessons ihärdiga och rastlösa verksamhet aldrig skulle öfvervunnits. Ar 1832 var kanalens blåa band färdigt och Santesson belönades med Wasa-ordens kommendörsband, men var — ruinerad. Ian måste för en spottstyfver sälja de kanalaktier, som han sjelf tillfullo betalat, och erhöll till slut år 1846 en pension af 500 rdr, der han offrat öfver 750,000. Man bortkastade efter vanan den utkramade citronen. År 1839 utträdde Santesson, i följd at någon större meningsskiljaktighet, ur kanaldirektionen, och blef sedan aldrig anmodad att der ånyo inträda. I stället riktade han nu alla sina ansträngningar på en omsorgfull skötsel af några egendomar som han lyckats att bibehålla, det af honom anlagda alunverket Carlfors och glasbruket Arnäs. Han lyckades ock häri så väl att han, såsom han sjelf sade, kunde göra rätt för sig, d. v. e. återställa alla upplånta och antörtrodda medel. Han var vid sin död 86 år gammal. Invald i Wetenskapsoch Witterhets-Samhället år 1808 var han länge dess äldsta ledamot. Kommersrädet Santesson var liten till växten, och hade genom sitt lifliga lynne och sin rastlösa rörlighet en viss likhet med oron i ett ur. I sina uppoffringar för det allmänna står han öfverträffad af få och hela nationen är skyldig att erkänna hans förtjenster. Johan Gustaf Ek bekräftade för sin del den gamla regeln att snillet bryter sin egen bana. Född på ett korporalstorp i Småland, år 1808, visade han redan tidigt en sådan vetgirighet, att han vid fem års ålder för modren som sjelf undervisat honom, kunde uppläsa ett bref från den då i tyska kriget varande fadren. Den fattiga modren beslöt omsider att gifva efter för sonens lust att egna sig åt studier, för hvilka han egde så stora anlag. Med 2 rdr kontant och litet matvaror följer modren sin son till det åtta mil aflägsna Wexiö. Men hästen tröttnar under vägen. Tanken på alla de svårighefer sonen går att möta vaknar allt tydligare hos modren under det den stackars hästen mödosamt går framåt. Hon besvär gossen vid hans kärlek till henne att afstå från studierna, och i stället bli skrifvarbiträde åt ortens länsman. En hård kamp utkämpas i gossens inre. Slutligen segrar barnakärleken. Utan att säga ett ord vänder han åter hästen mot hemmet, men en tår skymmer hans blick. Modren ser och förstår den; äfven hennes ögon fuktas. Efter en stund hålla de vid en gästgifvaregård och modren går in derstädes, och nu utkämpas äfven inom henne en af dessa tysta strider som kanske blott en moderskänsla kan förstå. Då hon återkommer vänder hon å sin sida hästen tillbaka mot Wexiö. — Eks studier gingo hastigt framåt. År 1828 student i Lund, blef han 1832 magister med första hedersrummet. Utnämnd till lektor vid härv. elementarläroverk 1836 vann han genom sin verksamhet ett snart anseende härstädes. Är 1842 blef han professor i latin vid Lunds universitet, der han verkade mycket för sin vetenskap och för akademien. Han var ej, såsom ofta är fallet, sen kompilator af tyska föregångare utan utmärkte sig för sina egna djupa och sjelfstänsdiga forskningar. — Följden efter en svår kroppsskada som han fick då ett par hästar, efter hvilka han åkte, skenadej framkallade I hos honom en sjukdom, hvilken d. 8 okt. förlidet år lade honom i grafven. Han var lika sutmärkt för sin sjelsständiga och redbara karakter som för grundlig lärdom. I de afgångnas ställe hade följande perssoner blifvit invalda: till hedersledamöter (för va Oh .22 FA PA — Mm 2 — —1: RH 222 — — — ——— — rI;— 1.

26 januari 1863, sida 2

Thumbnail