Göteborgsposten – 24 januari 1863, sida 3

ett utskott af delegerade från polska gränsdisstrikterne. Upproriska solkförsamlingar hafva egt rum i skogarne vid gränsen. Brässel: Hertigen al Coburg säges nu hafva under vissa vilkor antagit grekiska kronan. RNE VINER — — ll va rj eh andaEn qvinnolist. I en kyrka i Lombardiet förrattades d. 4 dis en vigselakt, hvilken föranleddes af temligen ovanliga ometändigheter. Bruden var en ung signora, dotter till en förmögen kryddkramare, som dragit sig ifrån affarerna; brudgummen en ung man i embetsverken i Milano. Flickan hade sett den vackre unge tjvnstemannen och häftigt förälskat sig i honom, men fadren nekade sitt bifall till deras giftermäl, al det genuina krämarskälet, att alla yngre tjonstemän äro fattiga satar. Den unga flickan var förtviflad och aftynade synbarligen. Modren, en förträfflig qvinna, var mycket ledsen öfver sin dotters hjertesorg. En dag försvann flickan. Man kan föreställa sig fadrens och modrens förtviflan. Forgafves anställde man efterspaningar öfveralt; flyktingen kunde ej återtinnas. Ack, om jag låtit dem gifta sig i tid! tänkte krämaren; nu är jag ju vanhedrad. — Fjorton dagar bade .edan förflutit efter dotterns försvinnande, da han emottog följande bref: Dyre fader! Jag har begått ett fel, men den unge mannen är färdig att gifta sig wed mig. Gif oss er välsigstante, med bifogade adress. Er tillgifua dotter Giovanetta. — Nu ger jag med mig! utropade fadren, efter att ba last brefvet. Låt oss ånninstone rädda skenet. — Två dagar senare inträdde Giovanetta åtföljd af sin fästman i fadrens hus ocb fjorton dagar senare firades brollopet. — Dagen efter giftermålet upptäcktes till galunda blifvit enleverad, utan att bon blott i bemlighet begifvit sig till en tant, hos hvilken öfver henne efter att tillika med modren ha upp: gjort komedien med flykten och brefvet, för att på detta sätt tvinga fadren till eftergift. Tillochmed fästmannen bade varit fullkomiigt okunvig om hela listen. Ett poem i den högre, för att ej säga den allrahögsta stilen, af följande innehåll, ha vi påträffat i en landsortstidning: I en Almanach för 18683. Tiden har vingar. Ur sitta på dem; Det bär af till vårt rätta bem. Den nya Julen, det nya året de löpa ett kommande jemt i spåret. Haren slutar sin resa i år? Förut ingen veta det får. Men ett är för längtande Anden gilvet till Tröst: Att det osedda Lokomotivet för resan — på sjö eller land — det hvilar i Herrans hand, Statistik öfver jesuiterna. Jesuiterorden, som år 1847 räknade 4,752 medlemmar, bade till år 1860 ökats så mycket, att den då utgjordes af 7,144 medlemmar. Fn engelsk tidning offentliggör nu, att antalet af alla medlemmar af denna orden, enligt en af Jesuitergeneralen utfärdad, d. 11 Juni 1862 daterad officiel lista, för närvarande uppgår till 37,929. Medlemmarne äro fördelade i de särskilda länderna på följande sätt: i Italien 8,350, Österrike 5,621, Ryssland 3,432, Storbritannien 5,219, Tyskland 1,412, Frankrike 7,420, Belgien 1,711, Schweitz 652, i de öfriga länderna tillsammans 4,112. Naturligtvis inbegripas i dessa siflror icke blott professi, utan äfven coadjutores, både spirituales och temporales. Jesuiterorden har nu äfven utsträckt sin offentliga missionsverksamhet till Danmark, idet tvenne jesuiterläder i julveckan hållit föredrag i Köpenhamn, och en vacker dag kanske vi få det nöjet att äfven här i Sverige formera närmare bekantskap med dessa herrar. — Enligt ofvannämnde tidning måste hvarje på den heliga stolen uppträdande påfve under ed förklara, att innehållet af nedanstående dokument har hans fulla sanktion och öfverensstämmer med hans personliga öfvertygelse. Detta dokument skall finnas i ett band af de påfliga Dekretalerna och har endast en gång blifvit oHentliggjort, nemligen i en bok kallad: ysteria inigoilalis. Sid. 199; men dess innehåll är till den grad blasphemiskt, att man frestas tvifla på dess äkthet, ty oaktadt påfvedömet i sina bandlingar följt de deri uttalade grundsatser, synes det dock öfverskrida målet för mensklig frackhet att, såsom i detta dokument skett, uppstalla dem teoretiskt i all dess nakenbet. Det lyder i öfversättning sålunda: Påfven är att betrakta såsom Christi ståthållare, icke blott på jorden, i himmelen och h-lvetet, utan afven öfver englarne och alla onda andar. Han utöfvar tillika jurisdiktion och makt ofver alla Patriarker, och denna större än alla englars, så att han tillochmed kan lysa de sistnämnda i bann. Hela verlden är att anse säsom hans församling. Han kan fälla utslag och domar inom folkrätten, emot gudomlig och mensklig lag, och det oaktadt är hans domslut alltid rättvist. Ty påfvens vilja är den för rättvisans handhafvande bestämda lag. Hvad han gör betraktas af Gud såsom välgjordt. Han sitter i ett konsistorium med Gud och benelse! Tänk på husets heder. Svara poste rekramarens stora förtjusning, att hans dotter iubon bållit sig dold och som omsorgsfullt vakat