Göteborgsposten – 24 januari 1863, sida 3

liga eventualiteter. Till -Börsenhalle skrifves från Wien följande, som står i gemenskap med rörelsen i dessa trakter: Portens utomordentlige kommissionärs uppträdande i Bucharest, för att af turst Couza begära utlemnandet af en mängd i Serbien lyckligt insmugglade vapen och eventuelt ställa regenten för de romaniska Donaufurstendomena till ansvar, har officielt tillkännagifvits. Lyckligtvis åtsöljes denne kommissionär af särskilda engelska och franska agenter, hvilket kan inverka lugnande. Det tillhör Englands och Österrikes diplomatiska agenter, att söka åstadkomma en formlig utjemning af förvecklingen med de romaniska furstendömena och Serbien. Med hvarje dag öka sig farhågorna för, att Porten skall, genom att vilja ge eftertryck åt sin suveräna rättighet, gifva signalen till en ny rysk invasion i Donaufurstendömena. Om England och Österrike vilja förekomma denna eventualitet, skall det vara deras första omsorg, att dämpa sultanens krigiska stämning, emedan, enligt hvad det från säkra källor berättas, det hufvudsakligen endast är han, som vill bestrafla furst Couzas hållning genom att besätta Donaufurstendömena med Abdi Paschas kår. 1 hänsyn till Frankrikes politik i denna tråga, kunna vi blott, enligt tillförlitliga antydningar öfver det franska inflytandet på den revolutionära agitationen i konungariket Polen, säga, att Tuilerikabinettet i afseende på händelserna i Donaufurstendömena vandrar sin egen väg. Ense med Ryssland om att bidraga till agitationen i Donauländerna och till uppmuntringen af deras frihetssträfvanden, söker det likväl att minska Rysslands direkte inflytande på händelsernas gång derstädes. Man vill i Paris, att Porten skall upprifvas genom sina egna vasaller och tillintetgöras, men ej genom Rysslands direkta inverkan. Om det senare dock söker utbreda sig, är man i Paris beredd, att kittla Rysslands sårbara ställen och derigenom atkyla petersburgerkabinettets itver efter ett aktivare ingripande i den orientaliska frågan. På så sått låter det sig förklara, att Kyssland genom den polska agitationens underblåsande utifrån, städse påminnes om, att icke gå alltför absolut till väga i den orientaliska frågan. Höjandet af bankodiskonten i England och Frankrike har tramkallat någon oro, emedan det ej kan anses betingadt af en stigande affärsverksamhet, utan snarare är följden at de ädla metallernas starka utströmning till Indien och Kina i öster, samt Mexico i vester, utan att till motsvarighet valuta flyter in till de europeiska marknaderna, alldenstund kriget i Amerika förlamat all tabriksrörelse och i betydlig mån minskat affärsveåksamheten. Det är i alla hänseenden ej något godt tecken, att under dylika förhållanden diskontot stigit och sannolikt skall ytterligare stiga på de förnämsta europeiska börserna, ty det vittnar om en onaturiig utströmning af guldoch silfvervalutor, hvilken å sin sida återigen skall ytterligare försvara affärsgången och företagsamheten genom den osäkerhet och agitation, som merändels alltid åtsolja en sådan bankkris som den, hvilken nu eger rum i Frankrike och som återverkat på den engelska banken, hvarifrån den skall i de vanliga affärskanalerna sprida sig vidare i alla lager af samfundet. Den osäkerhet som råder inom den europeiska politiken, i trots af franske kejsaren fredsförsäkringar, och hvilken mer än väl kan taga sitt utbrott uti förvecklingarne i Europas sydöstra hörn, är ingalunda at natur att kunna inge det lugn och den säkerhet som en lifligare atfärssamfärdsel ovilkorligen behöfver för sitt naturliga, lugna upprätthållande. Patrie innehåller en öfver New-York ingången underrättelse från Mexico, enl. hvilken 5,000 fransmän slagit 25,000 mexicanare under general Ortaga. — Kanske är vägen till hufvudsten derigenom öppnad för fransmannen. Parisertidningen La France, som visat sig vara ganska bra underrättad i afseende på Frankrikes ställning till den romerska frågan, meddelar under d. 18 jan.: Enligt hvad man försäkrar oss, skola efter debatternas slut inom franska kamrarne nya underhandlingar börjas för ett ordnande af den romerska frågan. Af en i gula boken befintlig depesch är det bekant, att utrikesministern tillkännagifver, det Frankrike är beredt, att öfvertaga garantien för Kyrkostatens nuvarande bestånd och derjemte medgifva påfliga regeringen full frihet till vissa förbehåll tör de provinser, som blifvit henne fråntagna. Såsom vi tro oss veta, torde underhandlingarne inledas på denna basis, dock skall turinerkabinettet på förhand bestämdt uttala sig deröfver. Skulle italienska regeringen återigen förklara sig vilja upprätthålla sina anspråk på Rom, så skall särskildt framhållas, att ett arrangement är omöjligt, och på grund af de hinder, som resas i Turin. Den lagstiftande kåren skulle såsom i måndags uti sina afdelningar syssessätta sig med svarsadresser nå trontalet och i tis