liga understöd. Sju matdagar i veckan, var det mesta någon kunde , bruka; och tå lära ha lyckats att tå så många. All möjlighet saknades då att försöka eller misskanka någon slags underslef eller missbruk. Med penningeunderstöden förhåller det sig helt annorlunda; och det tillfälle ull noggrannare personlig bekantskap med understodstagarne, som i så rikt mått erbjöds genom deras ständigt återkommande, forloras når alldeles. Det kom ock allt mera i bruk att, när understöd ar någon yngling begärdes, af honom fordra ett intyg uerom att han deraf var förtjent, verkligen ullhörde läroverket och var i behörvande omständigheter. Efter några år blef saken föremål för rådplägningar mellan lärarne, som ansågo nödigt till missbruks förekommande, att sådana bland läroverkets lärjungar, som ansågos förtjena och behöfva understöd, erhöllo at rektor eller klasslärare undertecknade motböcker, hvari de mottagna understöden skulle antecknas. Man har emellertid funnit, att såväl betyg som motböcker lätt kunde upptattas såsom en från läroverkets sida tilldelad fullmakt att i tid och otid anhålla om understöd. En förändring har derföre pröfvats nödig och man har allt skäl till den önskan att den oskyldige ej må straffas för den skyldige, eller minskning ske i det väl behöflige understöd som här tilldelas fattiga skolgossar. Vi hafva föranledts till dessa reflexioner genom nedanstående adress at läroverkets rektor :