Göteborgsposten – 23 januari 1863, sida 1

ban ej kunde besegra, eå förlät mig de orättvisor, den väldsamhet ja tillochmed de forodmjakelser, som hafva fördystrat din ungdom och sårat ditt hjerta. Glöm ej att jag åtminstone har bibehållit vår familjs heder obefläckad. Didier blef rörd af denne stränge och fruktade mans ömhet. — Jag känner er ifrån denna dag, min herre, sade han. Jag har alltid vördat er, äfven då jag inom mig sjelf anklagade er för att vara tyranniak; men nu älskar jag er och återfinner i er min fars bror. Eftersom m:lle Clotilde anförtror sig i er vård, är det emedan vår ridderlige herres favorit ej mera är att frukta. En sjerdedels timma derefter hade det blifvit tyst i kastanjelunden. Bågskyttarne och de öfriga soldaterna hade afmarscherat, kapten Jonas hade hjertligt skakat hand med Didier, i det han yttrade sin saknad öfver att ej få åtfölja honom och lofvade att åter uppsöka honom på Lombardiets slåtter, — Hvem vet för öfrigt under hvilken fana jag skall komma att strida? tillade gaskognaren med låg röst. Jag har gjort mitt första fälttåg under konnetabeln. Det skulle vara härdt för mig att strida emot honom under amiral Bonnivets befäl, denne hofpratare, som talar till kaptenerna som till slafvar. Hr de Bourbon behandlade oss deremot som bröder. Grefve de Montchenus brorson svarade leende: — Jag misströstar ej om att få se er draga värjan, ej emot mig, men emot er vän, kapten Paulin.