Göteborgsposten – 22 januari 1863, sida 2

tabeln, ty jag vill ej begagna mig af era tjenster. Ni ba att tacka för lifvet icke mitt ådelmod, utan mademoiselle Clotildas böner, hvilken ej velat stå i tacksamhetsskuld hos er. Blek och dyster kastade Didier en förebrående blick på den unga flickan, men såg henne dervid småle. Han förstod då att hon ej var ovärdig hans kärlek, — Hvad beträffar denna vackra unga dam, fortfor konungen med ett falskt småleende, är det mäster Moucherons vilja och behag, ty hon blandar sig smått i hela verldens affärer, att hon lemnar hofvet och dess prakt; hon emottager derföre hr de Montchenus gästfrihet ända till den dag då hon sjelf önskar bestämma om sitt öde, Didier trodde sig böra tacka Frans I:ste, hvilken å sin sida svarade torrt: — Jag befriar er från att egna mig någon hyllning, min herre. Om förradaren Bourbon väntar mig i Italien hoppas jag att vi då skola återfinna hvarandra derstädes. och jag föraktar ej att korsa värjan med en god adelsman. — Det skall bli en stor ära för mig, sire, svarade der unge mannen och höjde stolt sitt vackra hufvud; denna förhoppning är den enda som skulle kunna förmå mig att förena mig med konnetabeln. Konungen vände honom tvärt ryggen, och då Brion i detsamma anlände med Bonnivet, yttrade han till dem: — Mina herrar, det är tid på att återvända till jagter och att återvinna den förlorade tiden. Framåt! Under denna korta scen, drog Chevrette, som medfölj