mig derom, svarade Frans häftigt, vredgad af att se Clotildas köld smältas vid Didiers namn. Den unge mannen är brottslig, men jag skall begagna min rätt att benåda honom om ni lofvar att komma och tacka mig för min mildhet i nhotell des Tournelles. Röken vid horizonten blef svartare och tjockare. — Fordrar ni ett sådant pris för er nåd? återtog hon med harm. Vill ni straffa mr Didier för det han beskyddat mig emot edra roflystna soldater ? Om ni verkligen älskar mig, sire, hvarföre behandlar ni mig då sålunda, i stället för att vara god och ädel? Är det med förtryck och våld som man vinner hjertan? Och vill ni då tvinga mig att hata er? Konungen betraktade henne med ett dystert och sorgset uttryck. — Mademoiselle, sade han efter en stunds tystnad, jag skall alltid vara svartsjuk på den unge mannen. För att jag skall benåda Didier är det nödvändigt att ni äro skilda genom ett oöfverstigligt hinder. Lät fästa er som hedersdam vid madame dAngoulemes hof, och mr de Montchenus nevö Iskall få lefva. Jag fordrar icke mera. Röken vid horizonten blef rödaktig. — Att blifva glömd och föraktad af honom! sade Clotilaa med stor ansträngning. O, er nåd är bra grym, sire! ! Således skall jag låta mr Didier anklaga mig för en egoistisk tatanga och ett uselt öfvergifvande! Hans bleka och smärtstulla bild skall hvarje natt foresväfva mig. Och likväl... bar jag rättighet att låta honom dö... honom som för mig riskerat både heder och lif? j — Huru högt ni älskar honom, Clotilda! afbröt konun