Åtskilliga akademiska nyheter måste jag spara till härnäst, men vill slutligen blott bedja att få nämna några ord till Eder Lundakorrespondent, min hedervärde konfrater Lundius. Lundius påstår att den kungliga nådens solstrålar falla nära nog lodrätt på Upsala Universitet, då de deremot komma temligen sneda och afkylda ned till Lund; att i följd häraf Lunds professioner och adjunkturer merändels besatts med Upsalensare, så att Upsala Umversitet varit en slags plantskola icke blott för rikets embetsverk utan äfven för det försmådda systerumwersitetel. Jag tror att om Lundius vill se allt i dess rätta dager, han skall medgitva, att det kungliga solskenet lyser och värmer Lund fullt ut lika mycket som Upsala. Ty kasta vi en blick på de begge Universiteternas kataloger för höstterminen 1862 skola vi se att Lunds Universitet (med 360 närvarande studenter) hade 7 docenter, Upsala deremot (med 1075 närvarande studenter) hade 28 docenter. Hvad är då naturligare än att docenter d. v. 8. olönade lärare från Upsala skola täfla med docenter från Lund om ordinarie (aflönade) lärareplatser, då dessa senares antal är ungefär lika stort vid begge Universiteten; men de olönades antal så mycket större vid Upsala Universitet. Då vederbörande konsistorium alltid upprättar förslag och detta väl bör antagas ske utan prejudice för sökande från samma eller olika Universitet samt Kgl. M:t med ytterst få undantag utnämner den, som konsistorium gitvit första rummet å förslaget; så torde Lundius väl medgitva att, om än Upsala Universitet lemnar ät Lunds Universitet slera lärare än detta lemnar åt Upsala, detta dock ingalunda beror på någon alltför ojemn fördelning at kongliga nådens solstrålar, eller på någon annan mystisk orsak utan helt enkelt på ofvan anförde ganska naturliga grunder. Mons. AA ETRAENEAA IA R—