var allvarliga händelser. Vårt hopp till de vänskapI liga makterna måste för alltid vara uppgifvet, Regeringsförtroende var försvagadt utåt och inåt, och ingen kunde säga, hvarifrån dess efterföljare skulle komma, och om de skulle kunna hjelpa oss ur vår vånda. I Konung Fredriks bästa år voro förspilda med konstfärdiga försök, hvilka icke ledt till något resultat, och ingen visste, om bakom hans graf den tyska absolutismens Medusahufvud skall höja sig. Det var derföre icke så underligt, om många misströstade och betviflade, att vi med vår ringa styrka skulle kunna föra den länga striden till ett lyckligt slut. Man ville ogerna nämna ordet nödvändighet, men skulle en dansk nödvändighet inom kort inträffa, kunna vi hoppas, att den äfven skall skapa en annan nödvändighet. Ställningen påminner nu lifligt om en tidigare situation. Det var i januari 1848, då Christian VII drogs med döden. Då hvilade det äfven en tung känsla öfver folket, och man visste icke, hvart tronföljaren skulle vända sig. Men med konung Fredriks hjelp gick det bra. Upprorsmakarne ernådde sin afsigt, och om än tidsfrågan icke löstes, gaf dock konungen oss nuder striden den frihet, som nu utgör vårt bästa stöd. Kandidat Frederiksen föreslog skålen för Sverige och Norge. Och i alla de många öfriga talen ådagalades de varmaste nordiska känslor. ö Den dansk-tyska frågan. Enligt Frankrikes Moniteur, har danska regeringens svar på grefve Russells sista note afgått från Köpenhamn d. 5 januari. Danska regeringen tasthåller deri med bestämdhet den synpunkt, som hon utvecklat i sin depesch af d. 15 okt. Hon förklarar sig beredd att göra en ny uppoffring i hänsyn till Holstein, och att medgifva, om icke denna landsdels frånskiljning, likväl dess afsöndring i administrativt hänseende, men på det vilkor, att Holsteins ställning blir så noga bestämd, att det tyska Förbundet icke kan inblanda sig i den öfriga monarkiens inre angelägenheter, och att danska regeringens ställning till detsamma får en varaktig karakter. Hvad Slesvig angår, förnekar det köpenhamnska kabinettet hvarje Förbundets kompetens, alldenstund Slesvig icke hör till detsamma. Det vill ej medgitva, att den diplomatiska skriftvexlingen åren 1851 och 52 på något sätt godkänt Tysklands inblandning i detta hertigdömes angelägenheter, och det afslår att inlåta sig på någon underhandling rörande detta ämne. Situationen börjar verkligen antaga en för Danmark riktigt allvarsam karakter. Stadsfullmäktige i Udevalla hafva till ordförande valt grosshandl. Paul Berg och till vice ordförande fabrikör F. Signeul samt till sekreterare antagit regementsskrifvaren C. W:m Möller (sjelf fullmäktig). Stenbrotten vid Warberg. På ansökan af grosshandl. lvar Kullgren i Uddevalla, som disponerar granitstensbrotten nedom Warbergs fästning, har Warbergs invånare beviljat honom rättighet att anlägga en rölväg från stenbrotten utefter Wallgrafven och vidare vester om badooh tullhusen till hamnen. Hr K. hade äfven begärt, att der få uppföra en större lyftkran, men denna begäran tyckte stadens invånare vara något förnärmande för sig, hvarföre de beslöto, att staden sjelf skulle bekosta densamma. Utnämningar och förordnande. Till kapten vid Gotlands nationalbeväring har löjtn. Olof Theodor Sundholm, och till löjtnant underlöjtn. friherre Carl Thure Fredrik Cederström blifvit utnämnda. — Kongl. Generaltullstyrelsen har transporterat och förordnat kammarskrifv. å Malmö tullkammare Gustaf Hampus Leonard Ludin, att vara kammarskrifvare vid tullkammaren i Landskrona. Svenska flottan. K. M:t har, på hemställan af Förvaltningen af Sjöärendena, tillåtit att linieskeppet Carl XIII, såsom numera icke i tjenstbart skick må, senast inom utgången af år 1864, slopas, äfvensom att fregatterna Göteborg och Desir6e, hvilka begge fartyg jemväl befinnas i otjenstbart skick, må användas till kol-upplag samt för detta ändamål apteras när behofvet det fordrar. Till kommissioxslandtmätare har K. M:t utnämnt följande vice kommissionseller afvittringslandtmätare nemligen: L. Freudenthal, M. X. Hellberg och N. M. Frykberg i Wermlands län; E. N. Köppen i Kopparbergs län; C. J. Fernblad i Malmöhuslän; A. G. Asklund och I. 6. Klein i Östergötlands län; Th. Selling och I. W. Hackzell i Norrbottens län; F. Th. Sandegren i Hallands län; G. K. S. Engström i Kalmar län; O. E. Nweslund och Th. A. Bäfverfeldt i Westernorrlands än; C. M. Ulthjelm och J. J. L. Zethrwus i Westorbottens län; E. Norn i Upsala län; 6 I. W. Modåe och C. J. Pettersson i Krono-t a