Göteborgsposten – 16 januari 1863, sida 3

ne I Grommma Ior Itta. Från U tlandet. Förvecklingen mellan Österrike och Preussen skall redan hafva inträdt i ett så lugnande stadium, att de båda makterna i all vänkaplighet törhaudla om vilkoron för en förlikning, och det tyckes således verkligen skolu äfven denna gäng bekrästa sig, att en öfverenskommelse alltid kan väntas i Tyskland, då striden med noter, tal och tidningsartiklar befinner sig på kulminationspunkten. Andra makter emellan är det i dylika ögonblick verklig fara för krig; men de tyska staterna föredraga att börja underhandlingarne på nytt, så snart dessa icke längre kunna fortsättas på samma sätt som hittills, och derföre aflöpa ätven de mest brännande frågor fredligt. Så har det gatt med den kurhessiska författningstrågan, hvilken skulle vara slutligt afgjord genom forbundsbeslutet af d. 24 maj förl. år, men ännu alltjemt är brännander, och detsamma skall uppropas i den strid, som förslaget om, att delegerade trän de tyska ständerna skola bilda en gemensam törsamling vid Förbundsdagen, har tramkallat mellan Österrike och Preussen. Rat. 2eit. för d. 10 d:s innehåller derom följande: Det visar sig redan nu, huru riktigt det var, att den liberala pressen icke vid sista striden med Österrike lät hänföra sig till oöfverlagda patriotiska utgJutelser. Det berättas till tiera udningar från orliciela källor, att striden är så godt som utJemnad. Ytterligare följder at den bekanta episod, till hvilken uppsatsen i LEurope gaf anledning, skola isynnerhet hafva afbojts genom gretve Thun (Usterrikes gesandt i Petersburg), hvilken på genomresan till Ryssland uppenällit sig i Berlin, der han forut, då han representerade Usterrike vid preussiska hotvet, var en omtyckt personlighet. Gret-e Thun nade flera samtal med von Bismarck, som derefver kontererade med den österrikiske gesandven, grefve Karolyi. Wienertidningarne gå visserligen då och då med verkligt berserkaraseri lost på den preussiske premierministern, och de ofticiela organer anföra den; men dylika uttalanden inom pressen hafva alltid haft mycket litet att betyda i Osterrike. Grefve Rechberg och v. Schmerling inse mycket väl, attförlängandet af den nuvarande ställningen till Preussen bringar Osterrike i en mycket obenaglig situation. I ett bref från Berlin heter det vidare, att en försoning verkligen skall ha egt rum mellan de båda tyska stormakterna. Det är derföre troligt, att förslaget om de delegerade skall blifva lagdt å sido. Österrike skall äfvenledes göra Preussen vigtiga medgifvanden med hänsyn ull det tysk-transka handelsfördraget. Vi veta icke, om det är v. Bismarcks hotelser eller löften, som förmatt Österrike att för ögonblicket ingå på en försoning: men vi befara, att det är föftena. Nöden bland bomullsväfvarne i Frankrike har blott väckt ringa deltagande hos fransmännen, icke derföre att dessa äro likgiltiga tör en talrik samhällsklass lidanden, utan derföre att det i Frankrike är den rådande åsigten, att det vid dylika tillfällen är staten, som skall träda mam och gitva hjelp. Kejsar Napoleon har, såsom bekant, flera gånger dragit rördel uf denna tendens, genom hvilken han sättes i stånd att uppträda som fransmännens jordiska försyn, och han underlåter naturligtvis icke heller att begagna sig af den närvarande anledningen. Fould skall äfven i dessa dagar till lagstiftande kåren inlemna ett förslag, som begär en bevillning af 12 millioner tranes till bomullsväfvarne, och kejsaren tänker begifva sig till Rouen, för att sjell bringa de nödlidande denna glada underrättelse. Biskopen at Nancy, monseigneur Darbois, har efter kardinal Morlot blifvit utnämnd till erkebiskop i Paris, Kejsarinnan Eugenie, eom i Italien på ett så lysande sätt spelar rollen af m:me Status quo — huruvida det länder hennes dynasti till fromma, är dock en annan fråga — är i den grekiska frågan så liflig, att hon vid sista dame-couren i Tuilerierna ropade till den greKiske gesandten Kalergis med hög röst och strålande ögon, att han skulle till provisoriska regeringen frambära hennes varmaste välönskningar för Greklands väl. Uti Italien har förslaget om, att föranstalta en nationalsubskription för dem, som lidit genom de neapolitunska röfverierna, blitvit med bisall emottaget. Underrättelserna om Garibaldi ljuda nu tillfredsställande. Luften å Caprera bekommer honom väl, och han är mycket glad öfver, att åter befinna sig i sin tysta enslighet. Säret läkes regelbundet, foten är mindre svullen, vartlytning en minskas och öppningen i såret sluter sig småningom. Han kan gå med kryckor. I Belgien visar budgeten öfver de sköna konsterna en brist af ej mindre än 1,200,000 2 TN GAAAA. oo man Fan.