Konnetabelns värdinna ) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (Ötvers. fr. Franskan.) — Nå väll Låt vara att han är en stor fältherre, men jag vill icke att man säger, att jag varit rädd för honom, och att jag för att befria mig från den fruktansvärde rivalen utsatt giller för honom, och låtit döda honom med ett bössskott på stora vägen. Nej! då skulle hela folket och adeln beklaga konnetabeln; man skulle gå ända derhän att fråga om han verkligen begått något brott. Låt honom fly till ett fientligt land, mina raska vänner; låt honom ikläda sig spanska kläder, beväpna sig med en främmande värja och öppet inför verlden erkänna sin rebellion. Då skola vi nog, en eller annan dag, återfinna monsivur de Bourbon, och det är på ett slutet fält och mellan fyra ögon som vi då skola uppgöra våra tvister. Den ridderliga entusiasm som lifvade konungens drag meddelade sig åt alla närvarande, och hans storsinnade ord rönte ett allmänt bifall. . . Generaladvokat Gusrin ansåg sig ännu icke slagen Han närmade sig Fraus och sade till honom: 22: få Non 10