Göteborgsposten – 14 januari 1863, sida 2

hvad som sagts; Gonlard och Faucheux stannade på halfva vägen i deras befrielseverk. Han gaf dem ett tecken att skynda sig, och för att bespara tiden afhöggo de med svärden den unga flickans rep. — Säg ett ord, sire! utropade kapten Paulin de la Garde, och vi skola förfölja förrädaren. Det är kanhända ännu tids nog att sätta efter honom. Frans 1:stes ansigte återtog sitt smålecndo uttryck : — Det är alltför sent, min raske Paulin. Dessutom har jag gjort mig skyldig till samma brott mot konungen af Frankrike som den unga flickan. Jag har sett allt och bört allt. Jag visste att hon bedrog oss, och jag har ingenting sagt. I sanning, bäron dOppeåde, tillade konungen ironiskt, vore jag förtjent af att blifva fastbunden vid ett brinnande träd, i sällskap med Clotilda. Presidenten nedböjde sitt hufvud under soldaternas hånfulla skrattsalfvor. — Ja, återtog konungen, jag har låtit rebellen fly, för att taga revanche för bans högmodiga ädelmod. Frans 1:ste betalar alla sina skulder och måste, till hvad pris som helst, vara den förste ädlingen i sitt rike. — Emellertid, sire, anmärkte baron Paulin, är konnetabeln utom Frankrike detsamma som ett krig. Konungen utbröt i ett skallande skratt. — Är ni då så rädd för mr de Bourbon? — Han är stor både som saltherro och soldat, sire. (Forts.)