Göteborgsposten – 14 januari 1863, sida 2

bakom ljuset, ty ni har sagt mig att hugenotterna och sektristerna i edra provinser ingått i allians med schweizarne och de tyska protestanterna; ni har sagt mig att de vägrade ut erlägga sina utskylder och vara underdåniga den konungsliga myndigheten. Allt detta är falskt. De äro trogna unIersåter. Ni åter, som skulle vara dessa arma menniskore domare, ni skall blifva dömd af mig. Och han vände sig till de förföljda som med en sträle af hopp till honom bönfallande uppräckta sina händer. — Konungen, tillade han, är den högste domare i riket, och ban skall nu sjelf sköta detta sitt åliggande. Må man släppa lös fångarne och de dömde! Ephraim gick att kyssa konungens hand och sade till bonom : — Sire, det blod som ni sparat tillhör er; dessa hjertan som ännu klappa, tack vare er, skola aldrig upphöra att älska erl — Lossa den unga flickan! sade konungen, till Goulard och Faucheux, pekande på ClotildaDe båda ryttarne bugade sig vördnadsfullt och skyndade att lyda. Oppede vågade icke tala. Han var alldeles förkrossad af Frans 1:stes oförmodade uppenbarelse, men generaladvokaten Gusrin vågad: med skarp röst göra en anmärkning. — Sire, denna hvgenottska förtjenar ett strängt straff; hon har med en högtidlig och offentlig lögn gynnat er störste och farligaste fiendes flykt. Konungen visade icke med en min ens att han hört