Göteborgsposten – 14 januari 1863, sida 1

Riksdagen. Under plena den 10 jan. förhandlades hufvudsakligast statsutskottets utlåtande n:o 22, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid som förflutit sedan början ar sista riksdagen. Hos Kidderskapet och Adeln föredrogs utlåtandet punktvis. I:sta punkten bifölls utan diskussion; — 2:dra punten, i hvilken utskottet hemställt, att rikets ständer benagade förklara, att det af fullmäktige besluvaue ullagg ull det om jernvägslänet upprättade kontakt icke i allo oftverensstämmer med de af ständerna ang. länets atslutande meddelade föreskritter, toranledde en längre diskussion, i hvilken deltogo gretve G. A. Sparre, som yrkade afslag på utskottets hemställan, tiih. ar Ugglas, hr Åontgomery-Cederkjelm, Yrib. J. W. Stjernstoåt, hr Wolfelt, hr R. 1. Cederschiold, frih. Ic. Cederström, hy o. Troil, hr Sandströmer och hr Lagergren, hvilka yrkade bitall ull utskottets hemställan, samt, grerve C. d. V. Mörner, frih. Sprengtporten och frih. A. C. laab, hvilka yrkade, att ståndet måtte förklara, att det tinge bero vid fullmäktiges åtgärd. Hr Akerman ogillade fullmäktiges ätgärd hvad sjelfva saken beträslar, men ville att ogillanuet, med betraktande at den svara ställning, 1 hvilken fullmäktige befunnit sig, borde skett 1 nuldare ordalag an de at utskovtet soreslagna. De tramställda anmärkningarne gingo hurvudsakligast ut på att premieobligutuonerna vore att anse såsom lotteri, hvilket ar landets lagar är förbjudet, samt att standernas troreskrift att hvarje obligatton skulle innenälla forskritning å ett visst kapital Jemte en viss årlig ränta, e) under dessa iorhällanden blifvit iakteagen, enär en oblgatwn stundom kunde vid udottningen vinna elt mycket stort kapital, stundom åter en så liten summa, att den ej alls kunde anses innenåtia någon skalig ränta. Deremot invandes, att I andra sanuer, i hvilxa arven lotterier äro torbjuuna, dyluka pronneobligationer tätt utges; av lullmakuge begart dch erhållit regermgens sankuon a alguden JCch att den ullskyndat staven en Vinst at l 20, ooo vhaler. 1 allmannet uttrycktes den äsigven, att dylika lancoperationer ej borde i framuden toretagas, ehuru visserligen några talare ej ville binda händerna i detta arseende. Vid derefter företagen votering blef utskottets hemställan antagen. Såsom Japroposition uppställdes yrkandet, att det skulle bero vid sullmäktiges åtgard, och segrade den forslnamnda med