Göteborgsposten – 13 januari 1863, sida 3

ega rum nu, innan Usterrike äter fatt fullkomliga krafter och slutit fred med Ungern. bk Köln. Zeit. anser spänningen mellan Berlin och Wien hafva uppnått en hög grad, och Åom det blott ginge efter hr Bismarcks önskan, så torde det på allvar vara frågan om krig eller fred. Emellertid går det, gudilof, icke efter hr Bismarcks önskan allena. Det preussiska folket är, såvidt man får döma at dess press, ingalunda hugadt, att för närvarande idka någon krigisk politik, åtminstone icke för projektet om de delegerade, hvilket skall falla sönder af sig sjelft. Det vore önskligt, om fredspolitik vunne öfverhand såväl i det yttre som i det inre. General v. Willisen hade för någon tid sedan blifvit utnämnd till preussisk gesandt i Turin. Denna utnämning väckte ovilja inom Italien, emedan generalen stridt i österrikarnes leder emot Italien. Hans utnämning har derföre blifvit återtagen, och har grefve Usedom i stället blifvit utsedd till posten, hvaremot Willisen skall till hofvet i Rom, såsom varande för honom kärälskligare och mera enligt med hans sympatier. Wienertidningarne uttala sig i den hästigaste ton emot hr v. Bismarck. Parisertidningen La France uppdrager efter bref, som hon erhållit från Berlin, en mycket mörk tafla öfver sakernas dervarande ställning. Enligt nämnda blad, är det ej värdt att tänka på någon eftergift å kamrarnes sida, och det återstår derföre regeringen ingenting annat, än att antingen afskeda ministrarne eller tillgripa de ytterligaste åtgärder, d. v. s. utföra ett statsstreck. I Grekland fortfara opinionsyttringarrne till förmån för prins Alfred af England såsom konung. De engelska gesandterna i Athen hafva sålunda emottagit flera deputationer, hvilkas program varit: Prins Alfred eller Republiken! Och ej nog dermed, förbereda grekiska qvinnorna en adress af samma syftning till drottning Victoria. Det är märkligt. hvad qvinnorna i våra dagar mäktigt ingripa i de nationala rörelserna. I Italien är det säkerligen de, som ännu hålla entusiasmen vid kokpunkten, i Polen ha de öfverallt försvarslösa deltagit i demonstrationerna, i Amerika på samma sätt, och, såsom vi finna, nu äfven 1 Grekland. Underrättelserna från de grekiska provinserna ljuda tillfredsställande, och lugn råder ännu nästan på de flesta ställen; dock ha några oroligheter försports i Arkipelagen, der begångna at sjöröfvare, som angripit handelssartyg. För att hindra dessas bedrifter har regeringen nu utskickat ett krigstartyg mot röfrarne. Man har hyst vissa sarhågor för att armen skulle vilja anstifta några oroligheter emot den provisoriska regeringen. Denna fara kan man dock hoppas nu vara afböjd, då officerskåren högtidligt förklarat sig vilja försvara nationaltörsamlingen mot hvarje angrepp. Ett rykte har på senaste dagarne varit i omlopp, nemligen att provisoriska regeringens egentliga själ, Bulgaris, öppnat underhandlingar med Sverige angående prins Oscars kandidatur till Greklands tron. Detta rykte förklaras nu vara ogrundadt. Från Amerika ha ej ingått några vigtigare nyheter; deremot innehåller Times en redogörelse för hvad som kommit i dagen genom den komite, som blitvit af senaten nedsatt, för att granska förhållandena vid Fredericksburgslaget. General Burnside, säger bladet, underrättar oss med egen mun, att han enligt sin enskilda åsigt var inkompetent till besalet öfver en så stor arme som den vid Potomao, att hans egenskaper snarare lämpade sig för en divisionsbetälhafvare och att då han, emot sin vilja och oaktadt sina invänningar, utsågs att efterträda MClellan, han trohgen mindre än någon annan kärbefälhafvare kände till de olika armekårernas positioner och relativa styrka. Det var med denna misstro till sin egen förmåga som han den 9 november mottog ötverbefälet. Han förberedde då, lydande general Hallecks anvisningar, en operationsplan, och under antagande af att det var nödvandigt marschera på Richmond, tyckas hans afsigter ha varit ratt uppgjorda. I stället för att rycka från Warrenton fram mot Gordonsville, föreslog han att snabbt förflytta sin arme från deu förra platsen till Acquia Ureek och derester, medelst pontoner som der skulle vara i ordning åt honom gå öfver Rappahannock vid Fredericksburg och från denna stad rycka emot kichmond, innan sydtrupperna hunno samla sina krafter, för att möta honom. Sydarmen hade vid denna tid blifvit sammandragen i Culpepper County, med undantag at Stonewall Jacksons division, som från en nordligare position hotade nordtruppernas högra flygel. Burnside trodde derföre att han, genom ett hastigt förändrande af sin operationsbasis från Warrenton till Fredericksburg, skulle ha goda utsigter till att få slåss med general Lee utan