Göteborgsposten – 13 januari 1863, sida 2

— Intet bevis! utropade DOppåde. Ilar du icke mitt ord? Ilar jag icke sagt dig att denna trupp är den flyktige konnetabelns eskort? Ephraim smålog med ett uttryck af bitter ironi. — Ditt ord, baron DOppe le! hvad är det värdt i våra ögon? Du har gifvit oss det tio gånger förut, och tio gånger förut har du gjort dig till menedare. — Du ljuger, Muaurice. Du söker en förevänning för att maskera din olydnad. — Baron DOppede, jag har bättre minne än du; du garanterade i Cabrieres alla dem sakerhet till lifvet, som omvånde sig, men de som läto narra sig att tro dit ord blefvo brända, både de och deras hus; deras qvarlåtenskap som rätteligen tillkom deras barn lät du konfiskera för din räkning. — Det skedde enligt parlamentets i Aix beslut, och jag kunde icke ändra det. — Ilar du glömt, baron DiOppede, fortfor profeten, att du i Mussy befallde alla innevånarne, vare sig katoliker, hugenotter eller sektarister, att de skulle nedrifva sina murar aflemna sina vapen i slottet, och hålla sig stilla i sina hem? Under dessa vilkor svor du att lemna dem i fred. De trodde ditt löfte! — Än sen! utropade presiden med ett skrymtaktigt leende ; finns det i dag en enda qvar som kan anklaga mig för mened? IIapen öfver så mycken djerfhet och nedrighet kastade Ephraim en lLarmsen och föraktfull lick på sin gamle vän samt svarade: