Göteborgsposten – 10 januari 1863, sida 3

llvarjehanda. Några lyckade stifpros. Såsom bevis på hu I ru gerna teaterreferenterna i landsorten vilja, som mar brukar säga, gå på styltor, torde nedanstående recen sion ur ,Gefleborgs läng Tidp.4 för d. 23 sistl. De cember kunna tjena: ,Valet af stycken i söndags, för sta gången hr Ahmans sällskap nu här uppuVatdde vittnade om vederbörligt afseende på publikens, böjel se för amalgamation af den estetiska smaken med ti dens befallande riktning i fråga om tidsmålningar Skådespelet Anna Lisa, företrädt af regissörens ave tissement om förhållandet, att första hufvudrollen maste återgifvas af mamsell Magnusson, fastän redan i Fahlun insjuknad och änuu icke återställd, åstadkom dock, och det med skäl, ett lifligt intryck på; publiken. Den intressanta hufvudpersonen Anna Lisa, mamsell Magnusson — ehuru hon i början synbarligen var högst fatiguerad af patientens förtidiga ansträngningar — skildrade likväl med intagande enkelhet, sanning och grace, en ung qvinnas svåraste strid, den mellan kärlek och pligt Var hon också ,morsk, barsk och konseqvent i hållningen af sin svårgifna roll, sjukdomen oafsedt, så nödgas vi deremot tänka oss den ökade estetiska fördelen för fursten Leopolds roll i tidsmomenterna för och efter resan, genom en smula mindre konseqvens i spelet, genom en i sednare fallet eller efter resan mera markerad manlighet i vanliga fall, men framförallt för furstar, en afgjord följd af resor med thy åtföljande större erfarenhet, Om finessen uti prinsessans af Oranien och den sadda typens för slafvarne af hofceremonielfördomarnes gisslande, sanna spel finnes säkerligen blott en enda uppfattning. Uti ,en liten Satunge förekom tendensen af en moral, vanlig i det läcta Frankrike, men som vi hoppas ännu på länge icke blir allmänt gouterad i ett land, der de tre Sturarne, en Wasa, en Gustaf Adolf sett dagen genom mödrar, hvars motbilder ännu i dag i styrkan af sin dygd utan tvifvel bevara den svenska nationalitetens framtid i kärufrisk sriboren oöfvervinnerlighet. Stycket gass, om än i dialogerna icke med fransyskt liflighet, dock med talang af de deri medspelande. Troligen tillfolje at pågående julbestyr var salongen icke fullt besatt i de öfre regionerna. — I ,Christinebumns Allehanda-lases under ruprik utbjudes hyra soljande versifierade annons: 5Var god tittin! Nu har jag infort en vigtig sak, For den som vill inunder tak; Ett litet rum jag har att uthyra, Och priset är Rdr bestämt 24 — Rummet är påset och nyss reparerat Tomligen varmt och väl tappiserat — Och den som ej hyran betala kan, Så får han väl skafsa sig borgens man. A. PFillgren.. Lunds Veckoblad meddelar efterföljande förJrägan, hvilken nyligen insändes till en af stadens läkare: .Förlått ödimjukas Dena en Faldige skrifvelsen Om ett fruntimmer På landet Som har en fäste man Di har halet väll i Flere år, män Nu ett an-att Fruntimmer har lagt Sig efter honom Så-att han till egzsempel tycker Om dem Båda Så önskade den Första om att Hr Docktor viste Något att Få hon kunde köpa för att hon skule Bätre Fall ia hanses Smack. Ett giftermålsälfventyr. Från Liverpool berättas följande egendomliga historia. En man hvars namn icke uppgifves men som bodde i Manchester lyckades att vinna tillgifvenhet af ett fruntimmer, hvars namn jemväl förtiges. Munnen hade en icke obetydlig sormögenhet och föreslog för sin flamma att de efter giltermalet skulle öppna någon handel. Qvinnan gick naturligtvis gerna in på hans förslag och båda sökte ifrigt efter någon lämplig affär att påbörja, En sådan erbjöd sig i Liverpool och vår hjelte begaf sig dit med sitt hjertas dam för utt ordna angelägenheten. Då saken kommit på denna punkt ausåg paret att renheten i deras kärlek gjorde giftermalsceremonien till en blott konventionel form och begagnade följaktligen samma sofrum. Om aftnarne brukade mannen lägga sin plånbok, innehallunde ooo pund sterl. i banknoter, under hufvudkudden. Dervid observerades han alltid med mycket intresse af sin atillämnade följeslagerska genom lifvet. Några dagar senare begaf hun sig jemte sin trolofvade att uttaga, hvad som i Bverige motsvarar lysning, och var i begrepp att framtaga sin plånbok för att betala presten, då qvinnan förekom honom och sjelf betalade beloppet. Det blef öfverenskommet att de skulle gifta sig tre dagar senare. Under tiden återvände paret till Manchester och sina respektive hem. Då mannen på qvällen efter sin hemkomst öppnade sin plånbok fann han att 440 pund sterl. blitvit borttagna och värdelösa papper ditlagda i stället, för att skenbarligen halla planboken vid samma goda hull. Han begaf sig genast till polisstationen, qvinnan blef arresterad af en spanande polisbetjent och förd till Liverpool. Under tiden hade likväl hans hjerta åter talat till förman för den anklagade. Han föreslog att släppa henne lös. Härpå kunde polisbetjenten icke ingå med mindre mannen toge henne till sin hustru. Denne iugick härpå, tillochmed med nöje, och paret begaf sig genast till en kyrka der de gifte sig samt dymedelst gjorde slut på den ledsamma affären.