Göteborgsposten – 8 januari 1863, sida 3

Satta en annan I ADTaAanam LIHCOInB stalle, nskulle folket använda det. Detta är otvifvelaktigt ett farligt rop, och det ser, besynnerligt nog, ut som om Nordstaterna snart skulle vara beredda att emottaga en militärisk diktatur, om en lysande fältherre med napoleonskt lynne och lycka i striden uppstode. Burnside. uppskattar sin lidna förlust vid Fredericksburg officielt till 1,100 döde och 9,000 sårade, hvilka siffror synas något apokryfiska. Enskilda bref till England från New-York beräkna ätven förlusten vida högre än de officiela uppgifterna, och det talas nu om 20 å 25,000 man. Frånvaron af färska nyheter från general Burnsides arme hade ätven framkallat farhågor, och man tillochmed fruktar nya nederlag. Från alla håll anmärkes det, att om ett nytt nederlag skulle åsamkas nordtrupperna skulle det vara omöjligt att till något pris ställa en ny armee på fötter. För allmänkänslan ligger det dock någon tröst i vissheten om, att nordtruppernas tapperhet i slaget icke kan omtvistas; hvilket äfven visar sig af de förfärliga förluster de haft att utstå. Sålunda säges det, att af general Meaghers irländska brigad, 1,200 man stark, efter striden endast 250 man återstodo. General Butterfield var i striden blott en half timma och förlorade derunder nära 3,000 man. I General Hancock fick 40 officerare dödade soch 160 sårade och hans förlust var hälften saf hans division etc. Naturligtvis finnes bland dessa angifna förlorade ett stort antal som deserterat — men i allmänhet kan man dock mera lita på dessa specifika uppgifter än på t. ex. öfverbefälhafvarens. Den militära frågan i hänsyn till detta stora slag är af högsta vigt. Ingenting mindre än Virginiens ointaglighet har blifvit bevisad genom händelserna under de sednaste aderton månadera. Fyra invasioner hafva på olika vägar blifvit försökta, och de ha alla misslyckats. Bulls Run gjorde slut på framryckandet mot Manassas; operationerna emot Richmond från haltön slutade med nederlag; Popes fälttåg och MoOIlellans lilla framryckande alldeles innan han blet öfverflyglad tillintetgjordes äfven; och nu har den enda oförsökta vägen, den från Acquia Creek, blifvit stängd genom en rad af försvarsverk, hvilka ingen arme i verlden skulle våga anfalla. Det gäller derföre nu för nordtrupperna, huruvida de skola alls rycka mot Richmond. De ha försökt alla möjliga vägar, och det har visat sig, att afständen, landets natur, fiendens kraft och beslutsamhet samt hans kännedom om terrängen göra svårigheterna för eröfring oötvervinnerliga. Och om denna jemförelsevis lilla region icke kan genomträngas, och så mycket mindre underkastas och hållas undertryckt, huru skall då ett tio eller tolf gånger så stort territorium kunna bringas tillbaka i Unionen? Oaktadt svaret på denna fråga ligger ganska nära till hands för enhvar, är man dock inom representantkammaren i Washington fortfarände hugad att godkänna budgeter med ofantliga summor för fortsättande af kriget. Sålunda har representanthuset för armeens bibehällande under finansåret, som utgår i juni 1864, med 107 röster mot 3 godkänt den föreslagna summan af 731, 000, o00 dollars. Finansministern åter har föreslagit upptagande genast af ett lån å 900, 000, 000 dollars, hvilket förslag sannolikt äfven skall bifallas. Emellertid hafva händelserna i Virginien genom sin vigt nästan undanträngt händelserna annorstädes. Sydtruppernas ledare känna dock för väl både sin styrka och sin svaghet, för att våga försumma kriget i vestern. 1 denna trakt har mången just ansett den största faran för Södern ligga. Nordvestra staterna hafva med allvar deltagit i kriget, och deras armeer anses ha varit bättre än de i öster. Sydtrupperna hafva öfverstätt en stark kamp i Kentucky, men ha likväl, på grund at den ringa sympati de åtrönte utaf en stor dell. af befolkningen, dragit sig tillbaka till Tennessee, och striden skall nu gälla bevarandet. af denna stat åt sydförbundet. Ettersom nordtrupperna der äro talrika och anföras af en kraftfull befälhafvare, har sydpresidenten Jefferson Davis kallat bort general Bragg och i hans ställe utnämnt general Joseph Johnstone, hvilken säges vara en man af stor skicklighet. Sydpresidenten inser nogsamt, att vestra delen af Sydstaterna måste, om han skall kunna förskaffa sin sak framgång, försvaras så väl som Virginien, och hans omtalade resor i Tennessee och Alabama hafva utan tvifvel afsett att rikta generalerna i vestern med frukten af de erfarenhetsrön han vunnit i Virginien. Det tyckes ej. vara något skäl att betvitla, det Syd-. förbundets :vestra stater kunna försvaras lika lätt som de östra, och alla generalerna skola troligen följa samma taktik i hvarje nytt fälttåg. I Virginien och Tennessee anses i alla händelser det hufvudsakliga af striden nu skola utkämpas. Nordkongressen är ajournerad till d. 15 dennes. Englands utomordentliga gesandt till Turkiet, för att erhålla en territorialutvidgning åt GreLJaA gtadfgata. s Aaah håda turliala aah 2—