Göteborgsposten – 5 januari 1863, sida 2

färstillståndet synes i allmänhet vara tillfredsställande. Navigationsskolorna. Till ord. lärare vid navigationsskolan i Hernösand har K. M:t körordnat underläraren derstädes C. F. Lundqvist. Fångvården i riket. Utgiftsstaten för sångars vård och underhåll under innevarande år är beräknad till ett belopp af 1, 450, 000 rdr, hvilka i mån af behof få i statskontoret lyftas af fångvårdsstyrelsen. Anslag hafva tilldelats: adjunkten vid Upsala universitet F. W. Häggström 1,800 rdr för att genom en resa till Italien studera den romerska fornverlden; docenten i Upsala C. E. Rogberg 1,200 rdr för att i Paris och Londons arkiver skaffa bidrag till Sveriges politiska historia efter år 1772; adjunkten i Lund d:r M. V. Odenius 1,800 rdr, för att i utlandet studera mikroskopisk anatomi; prosessorn i Lund C. J. Tornberg 1,200 rdr, för att vid de offentliga biblioteken i Paris, London, Oxford och Berlin afsluta materialsamlingen för en fortsatt bearbetning af Ibn-el-Athirs verldshistoria. Privilegium för inrättande af ett nytt apotek inom Torps socken af Westernorrlands län har K. M:t tilldelat apotekaren M. Wetterberg. Falska svenska bankosedlar hafva på sista tiden förekommit i Hamburg. Till Sveriges Skarpskyttekärer har en person, som kallar sig Senior bland Sveriges skarpskyttar-, i tidningen Dalpilen låtit utgå en skrifvelse, som omfattar förslag till anlaggande af den, hvad färgen vidkommer, ändamälsenligaste gemensamma uniform för samtliga skarpskyttekårerna. Förslaget härom har följande lydelse: Bland de frågor som vid allmänna skarpskyttemötet i Örebro afhandlades, var äfven den om likhet uti de olika kårernas uniform. Alla vitsordade det gagneliga uti en dylik enhet, synnerligast med afseende på de fördelar som derigenom skulle kunna vinnas för personer, som flytta från en ort och dess skarpskyttekår för att bosätta sig å en annan och önska inträda uti dervarande skarpskyttekår. Också stannade man vid det beslut, att den af Stockholms frivilliga skarpskyttekår anlagda uniform skulle utgöra den enhet i beklädnad, hvartill man borde sträfva. Detta är nu godt och väl — men då Stockholms skarpskyttekår har muskusgrå rockar och enhvar som är något bevandrad ifråga om bedömandet af färgernas relativa godhet och varaktighet, nogsamt måste veta, att denna färg omöjligen kan motstå inverkningarne af sol och regn, utan efter någon tid skiftar i alla regnbågens färger, har undertecknad, som i öfver 40 år varit färgare och väl sålunda bör tillerkännas någon auktoritet i förevarande fall, gammal vän dessutom till skarpskyttekårerna, deras framgång och bästa, härmed velat offentligen uppmana rikets skarpskyttekarer att låta förfärdiga sina vapenrockar icke af muskusfärgadt utan af mörkblatt kläde. Fördelarne härmed äro: den mörkblå färgen är en äkta färg, som aldrig förändras, den är en gammal svensk nationalfärg, den är vacker och lätt att erhålla äkta. Samma olägenheter som äro förknippade med den muskusgråa färgen äro — och i ännu högre grad — oskiljaktiga från den gröna och ljusgråa. Härtill kommer att lika svensk som den mörkblåa färgen är, lika rysk eller tysk är den gråa och gröna. Så gifvom då kejsaren hvad kejsaren tillhörer, men låtom oss bibehålla hvad oss tillhörer! Låtom oss aldrig glömma att det heter Åfriskt mod i gossar bla. — Beträffande den af Stockholms skarpskyttekår antagna och af Örebromötet accepterade färgen (blåmelerad) å underkläderna, anser jag den fullt lämplig. Svenska arm6en begagnar den, och kan vitsorda dess ändamålsenlighet. Den bör emellertid vara temligen starkt melerad med hvitt. — Skarpskyttekårernas hufvudbonad bör, enligt min tanka, vara lägermössor af mellanblå eller mörkblå färg, försedda med det vid Örebromötet antagna sälttecknet. Skarpskytteseniorn föreslår derefter, att rikets samtliga skarpskyttekårer ville till styrelserna för skarpskytteföreningarne i Stockholm eller Göteborg, ju förr desto heldre, insända yttranden huruvida de vilja såsom gemensam uniform vitsorda: mellanblå lägermössa, mörkblå vapenrock samt blåmelerade underkläder. En fiffig vestgöte. Från Östergötland skrifves i slutet af December: Husaren Uleber i Marbäcks socken förlorade på hemvägen från Skeninge marknad hösten 1861 en summa af 2,460 rdr, men han visste icke om penningarne voro tappade eller honom frånstulna. Plånboken, i hvilken de förvarats, hittades emellertid å Hesters gästgifvaregård. Cleber hade dock sattat misstanke, att en korporal Strand, som sällskapat med honom från marknaden, rånat till sig plånboken och tömt densamma. Men Cleber vågade ej högt uttala sin misstanke, alldenstund Strand var en välbergad och välaktad man. Slutligen i början af 1862 kom Cleber att sällskapa med en vestgötehandlande. Denne lofvade att utspionera tjutven, och for derföre till denne och uppslog sin butik der för några dagar. atresan skulle han afsända penningar till närmaste stad i rekommenderadt bref, men saknade större sedlar, hvarföre Strand tillfrågades om några sådana kunde anskaffas; denne lafuada att oå nt I hun anch höra aftarvagt