Om skogshushållningen. Vi meddela här nedan representanten af borgareståndet, hr Witts motion ,om åtgärder till en förbättrad skogslagstiftning, åt hvilken motion ämnets vigt krätver uppmärksamhet. Densamma blef visserligen ganska skarpt kritiserad i borgareståndet, der man tycktes öfverhutvudtaget vilja beteckna allmänna åtgärder mot den enskilda skogshushållningen såsom ingrepp i eganderätten, tastän det redan är en af mänga statsekonomer antagen sats, att skogarne mgalunda äro den nuvararande generauonens egendom, utan blott ett arrende, om hvilket de skola vårda sig och som de skola lemna ifrån sig i godt skick, såframt de icke i stället för skogarne betäckt jorden med odlade fält, eller med andra ord, att för det träd som hugges planteras ett annat i stället, om marken ej brytes upp till åker — en lagstiftning som tyckes böra tillfredsställa äfven den störste teoretiker i statsekonomi. Det är i öfrigt en besynnerlig inkonseqvens man från detta häll stundom tår förnimma. Det säges nemligen, att det stånde en hvar fritt att hushålla med skogen på sätt han finner för sig förmånligast, således utan afseende på den kommande generationen; men då det år fråga om jernvägarne, då heter det, att vi kunna gerna taga upp lån på lån, ty det är den kommande generationens pligt, att äfven bära sin del at bordan för de gagneliga jernvägarne. Det vill säga, våra efterkommande, må se sig om etter medlen till inkomster, men betala skola de för de jernvägar vi åt dem byggt ull forslande ar bland annat timret från ae skogar, som, tack vare våra flitiga yxor — ej mera finnas. Det är högst beqvämt statsnushållningssytem detta. Otvannämnda motion lyder sålunda: vi hatva en inre fiende i vårt land, vida värre än någon yttre, isynnerhet farlig derföre, att man i allmänhet icke uppmärksammat dess härjande framfart och således ej försökt att sätta någon gräns för densamma. Denna fiende är den utan hejd fortgående skogsförödelsen. Jag har, sedan jag for 28 år tillbaka första gången hade uppdrag att verkställa skogshygge för Kronans räkning, haft tillfälle att, under skogsförrättningar inom de flesta af Svea och Götha rikes provinser, se huru skogen under denna tid minskats och nu går en snar och säker undergång till mötes,