Göteborgsposten – 3 januari 1863, sida 2

jag en dag i min båt skulle föra er på jagt efter den slyktige och proskriberade mr de Bourbon. Frans blef ett ögonblick tankfull. — Det är hang högmod som störtat honom, återtog han; han har aldrig förlåtit mig att jag varit Frankrikes förste adelsman. I hopp att mitt hjerta skulle draga den till mig, som min lycka tillbakastötte, öfverhopade jag honom med gunstbetygelser och äreställen . .. och likväl visade han sig otacksam. Allt var ju glömdt, fortfor Frans efter ett ögonblicks paus, då han var i Moulins ... Jag väntade honom i Lyon ... och han bröt sitt löfte och tog oförmodadt till flykten. Visserligen kan man bedraga sig, men den vore en galning som framhärdade i sin irring sedan ban blifvit öfvertygad derom. Det är lättare att se felet hos andra än hos sig sjelf. Bourbon är jag säker på bygger i denna stund bra många luftslott! F) — Hvar vill ni väl att han annars skulle bygga, sire, sedan ni beröfvat honom alla hans länder i Frankrike? — Men hvad kan han hoppas? återtog Frans I:ste. Att förneka sitt fådernesland när man är konnetabel, när man är den förste i riket näst konungen! Det är en galenskap om icke ett brott. — Jag tror, sire, att om ni i denna stund, hade fatt i konnetabeln, så skulle han utstå en svår stund. — Jag skulle gifva tusen guldecus, utbrast Frans för att hafva honom så nära som jag har dig! ) Originalet bar chateauX en Espagne, hvilken ordlek ej kan återgifvas.