Göteborgsposten – 3 januari 1863, sida 2

— Tusen guldecus! afbröt roddaren; vid gud var icko det ett pris som gör mr de Bourbon heder! — Vid min adelsmannaäral svor Frans, skall jag gifva dem åt den som åt mig lemnar Bourbon bunden till händer och fötter .. . och sen skall jag låta bänga honom, — Hvilken? konnetabeln? — Ah! nej . . . bedragaren som öfverlemnat honom åt mig, ty jag älskar honom likväl, ehuru han öfvergifvit mig, den otacksamme. Och Frans uttalade dessa enkla ord som utgingo ur baus själ med en så djupt uppriktig ton att roddaren kände sig rörd deraf. — Väl bar jag försökt att stålsätta mitt bjerta, fortfor konungen, men det är mig omöjligt att glömma att han var min vän, min vapenbroder, ja nästan en verklig broder. Roddaren reste sig upprätt i sin båt och lade banden på pannan, likasom en man som söker bekämpa en honom anfäktande frestelse.