Göteborgsposten – 31 december 1863, sida 2

nart nagdt öfver hela landet, handhafves. — Efter hvad ri erfarit, skall den förmodade mörderskan, Anna Brita Persson, ha erkänt att hon varit medveten om mordet, wilket dock begåtts af trenne engelsmän, som varit dsättningskarlar på den då härstädes liggande engelska ingbäten Harlequin. Enligt hennes uppgift skulle de a mördat flickan bakom jerndörren i vindstrappan, varvid bloden fått afrinna i en balja. De hade derster styckat liket och gömt det på det ställe, der det sedermera fanns. Mordet lärer ha blifvit begånget en vecka förr än man hittills antagit. Hvad som talar emot hustru P. är att i hennes bostad anträffats en mängd mycket blodiga klutar af samma slag som de hvilka, efter hvad vi föregående referat berättat, utgjort stoppningen i en dyna, som Anna Brita P. haft till lång af hustru Carlazon, och hvilka klutar afven voro blodiga. Dessutom hade äfvenledes hos henne anträffats fem st. metallknappar, hvilka lära tillhört den aflidna. — Vi hoppas att ej genom dessa uppgifter ha begått någon indiskretion, då hennes bekännelse redan blifvit omnämnd af Handelstidningen, och de öfriga blott äro ytterligare bevis bland de många som förefinnas på Anna Brita Perssons brottslighet. Ehuru vi nu omnämnt ransakningen om mordet förekom dock denna först efter en Kortare offentlig ransakning angående ett af den tilltalade i december månad 1861 begånget bedrägeri, genom hvilket hon i aflidne handlanden Paul Schroeders bod tillnarrade sig åtskilliga varor. Dervid hade, enligt i hr Schröders bod anställde handelsbetjenten Lindbloms utsago, sälunda tillgått, att en qvinna en dag inkommit i boden och helsat från en mamsell Andersson från Warberg, boende hos en namngifven handlande här i staden, med begäran om profver på tyg. Sådane lemnades henne. Om en stund återkom hon och begärde få medtaga ett merinooch ett paramattastycke, å hvilka prof lemnats, hvarefter mamsell A. skulle bestämma sig om hon ville behålla ett eller båda styckena, Efter det att en halftimma åter, törlupit, kom hon ånyo tillbaka, återlemnade paramattatyget och begärde att i stället få fransar och knappar med sig för att anvädas till en klädning hvilken skulle törtärdigas af merinostycket. Detta var 484 aln långt. Dessutom; helsade hon från den ofvannämnde handlanden och begärde ett 4stycke gardintyg af samma sort som han förra året köpte. Som bodpersonalen naturligtvis ej kunde erinra sig detta, begärde man att hon skulle anskaffa prof på tyget. För tredje gången aflägsnade hon sig nu och återkom efter en stund med de äskade profverna. Det fanns ej i butiken fullkomligt samma slags tyg, men ett annat liknande medsändes. Då hon aflagsnade sig fattade en af bodpersonalen misstankar och gick ut för att se efter henne, men hon var då försvunnen. Sedermera gick hr Lindblom och hörde efter hos nämnde handlande, men intet tyg hade derilrån blifvit afhemtadt, ej heller bodde någon mamsell Andersson derstädes. tskilliga personer till hvilka Anna Brita P. försålt arintyget förhördes. Hon hade för dem alla uppgifvit att hon köpt eller mottagit tygerna till försäijning af ängbåtsuppasserskor, med hvilka hon var bekant. Blott ett at de i poliskammaren uppvisade, af henna försålda tygerna igenkändes af Lindblom såsom tioligen kommet från hr. Schröders butik. Öfriga tyger som äfven uppvisades hade troligen blifvit afnarrade hrr. Wettergren Söderström, hvilka, såsom vi förut berättat, likaledes varit utsatta för en bedragerska, hvilken bodpersonalen trodde sig igenkänna i hustru Persson. Då poliskommissarien Göthe anställde visitation i hustru Perssons bostad etter kläder, hvilka hon sannolikt stulit från en hustru Betty Nilsson, anmärkte han i hennes mans, Perssona, rock tvenne knappar, hvilka liknade dem som blifvit hr. Schroeder frånnarrade. Ir. Gothe har sedan den tiden beständigt burit på sig en profknapp på dessa, och då han jemförde dem med profvet, befunnos de alla vara af samma sort. För öfrigt har det senare upplysts, att bustru P. i en kosta har alldeles liknande knappar, äfvensom att hon till ofvannämnda hustru Nilsson försålt samma slags knappar, hvilka denna satt i en af de klädningar, som Anna Brita frånstulit. Detta är den magra skörd som vår referent gjort efter sju timmars uppehåll i poliskammaren, hvaraf fem i det folkuppfyllda qvafva väntningsrumaaet. Mera värda att beklaga än han voro dock de stackars vittnena angående mordet, hvilka först emellan kl. 3—4 började att inkallas, efter att utan mat ha stått och väntat sedan kl. 9. Måbända skulle de kunnat inkallas till annan dag, då man hade ett så långt förhör med den anklagade att vänta och någon konfrontering med denna icke förekom ?