Göteborgsposten – 31 december 1863, sida 2

ådstuguoch sandgatan nu är öppnad för rafiken. Arbetet skall utmärka sig för sastet och prydlighet. Kolgrufvorna i Storbritannien hafva nder dehenniet 1850--60 alstrat 605,154,940 ons kol, och under nämnda tid hafva 9,090 ersonor mistat lifvet i grufvorna, hvilket Htså utgör ett menniskolif för hvarje 66,573 ons eller 909 under hvart af de 10 åren. förutom detta stora antal dödade, hafva oäkneliga arbetare blifvit mer eller mindre vårt lemlästade. Kolossalt gjutjernsarbete. I den nya zrofsmedjan på flottans skeppsvarf i Köpennamn skall användas en ånghammare som slår med en kraft af 6,000 skålpund. Följaktligen behöfves för att motstå ett dylikt tryck mycket solida redskaper. Underlaget till städet är sålunda oerhördt stort. Det väger 20,000 skålpund och innehåller omkring 12 kubikfot jern. Bland de svårigheter som gjutningen af ett så stort jernstycke erbjuder är isynnerbet, att ugnen, hvari jernet smältes, ej är så stor att den kan rymma hela jernmassan på en gång. Man måste derföre samla det flytande jernet i en behållare, och först då man bar nog deraf låta det löpa i formen. For att transportera detta block till varfvet, bar man nödgats sammanbinda tvenne pråmar, och på ett starkt bjelkunderlag har blocket blifvit lagdt tvärsöfver dessa. Det underlag, hvarpå jernstycket hvilar under hammaren är, sor att motstå de väldiga slagen, mycket solidt utfördt; först ha långa pålar blifvit nedslagna bredvid hvarandra och derpå har man uppfört en grund af stora granitstycken, som gripa i hvarandra. Denna grund når litet öfver jorden. Operatexterna äro, som man vet, i allmänhet ej af något stort poetiskt värde, och i synnerhet ha de italienska operorna, som med så stor hänförelse blifvit emottagna öfver hela verlden, uteslutande musiken att tacka för sin framgång. Men huru eländigt betalar man också icke författarne till dessa texter. Sålunda har bland andra Rossini alltid vetat förskaffa sig sina libretti för mycket billigt pris. Den sämste rimsmidare har varit honom nog. På senare tiden höjdes libretton något genom Romani. Isynnerhet Bellini och Donizetti hade gagn häraf. Rossinis impressario betalade en text med endast tjugo scudi. Auktorsrätten gäller eller gällde ätminstone ej i Italien liksom i Frankrike, der Soribe för sin libretto till Robert af Norman: die erhöll 100,000 fres eller lika mycket som Meyerbeer för partituret. Författaren af li bretton till ÅLucia di Lammermoor, Salvatore Cammarano, erhöll 500 francs, och hvad hai ej denna opera inbragt! Verdi har dock der utinnan varit ådelmodigare, ty han betalade samme Cammarano 3,000 fros för Trubadu ren, och utan denna frikostighet skulle der stackars författaren ha kommit på fattighuset meteorologiska iakttagelser.