— Gå, jag ber er, herr officer, att å mina vägnar säga honom att mr Grouillard, källarmästare på Gyllene svärdet, har förtroende att göra bonom rörande mr de Bourbons tillhåll, och att han på samma gång gör auspräk på den utfästado belöningen för den som bidragit till konnetabelns fängande. — Hör, mr Grouillard, afbröt Frans, tvärt görande sig till tredje man i samtalet, om ni vet något om konnetabeln, så skynda er att säga det, ty hvarje minuts dröjsmål gifver flyktingen ett försprång, som mitt folk ej hinner upp. — Förlåt! Förlåt, herre! genmälde källarvärden, med värdighet uppfästande ena snibben af sitt förkläde vid gördeln; innan jag svarar er skulle jag vilja veta med hvem jag har den äran att tala. Är ni seigneur de Montchenus hofmästare, eller kanhända någon af kaptenerna i slottet? — Precis! svarade Frans, — Om det så är, svarade mäster Grouillard, bugande sig, så skall jag utan omsvep berätta er saken. Konnungen gick att sätta sig på en lång ekbänk som stod några steg från vaktrummet, och sedan han korslagt armarne och kastat det ena benet öfver det andra sade han: — Nu, mr Grouillard, tala, jag hör. (Forts.)