Göteborgsposten – 30 december 1863, sida 3

kättegangsoch Polissaker. (Från Stockholm). De förut omnämnde f. handelsbetjenten Johan Wilhelm Björck och läderhandlaren Johan August Gustafsson, hvilka den 23 november med bantag haritrån begätvo sig till Göteborg och vidare från sistnämnde ort med ångbåt på väg till Lubeck, bletvo den 26 i samma månad, till följd ar härifrån atgånget telegram, gripne i Köpenbam, der ångbåten lade ull, och efter att hafva undergati ett preliminär-lorhor infor Politiretten derstädes otverforue till Malmo. Derifrån afsändes de med fängskjuts och anlände hit ull staden julattonen samt voro d. 27 d:s instämda till polisforhor. Viktualiehandlanden Duner, hos hvilsen Björck varit anställd, kom härvid tillstades och tormalde, att han, efter att hafva någon tid användt B. i sin bod vid Clara Norra kyrkogata, på eftersommaren åt honom vötverlemnat siu 8. k. utbod i buset u:r 6 vid Malmiorgsgatan, mot redovisningsskyldighet för hvarje vecka. B. otiog då lager tör 1,400 rdr och Duner har alltsedan underhållit boden med varor, så att B., då ban rymde, erhållit sådana tor ungetär 5,200 rdr. Vid skedd inventering etter det B. begitvit sig ai från staden upptäcktes en brist af 1,277 rdr, hvartill kommer den atkastmug Duner betingat sig af lagret, eller 451 rdr, så att B. så unda skulle häfta 1 skuld sor 1,728 rdr rut. Kikrigbeten at den gjorda inventeringen bestred dock Björck, som påstod sig ingalunda hatva lemnat efter sig nå gon br.st. Han bade med sig vid afresan 260 rdr, nans egen tillhörighet såsom utgorande besparingar trån en föregående kondition, men häremot invände Duner att detta vore uppenbart osanut, enär B. kom till bonom temligen utarmad och sade sig då ingenting hafva att letva utaf. B. erkände aw ban gitvit sig af, för att komma till Amerika, der han ville ingå i kriget. Att han, då affärerna enligt hans sormenande stodo på så god fot, icke gått mera öppet ull väga och sagt åt sin husbonde, förklarade han så, att han egat med sin resplan, enär ban befarade det husbonden skulle öfvertala honom att stanna qvar. Han och Gustafsson, bekanta sedan många år, hade händelsevis på söndagsmorgonen samman träffat å bärvarande bangård och sålunda kommit att göra ressällskap. B. sitter qvar i häktet för närmare utredning at affärerna emellan honom och Duner, dervid han skall lemnas tillfälle att närvara, Vid förhöret med Gustafsson voro närvarande fabrikören Lind, innehafvare af Jakobsbergs gartveri, samt läderhaudlaren Fagerberg, hos hvilken G. varit i kondition. Den 1 aug. detta år sattes G. i tillfälle att genom dessa personers medverkan öfvertaga den sistnämdes läderbod vid Munkbron, men råkade snart på obestand. Fabrikör Lind anmälde sig nu hafva att fordra hos G. dels, på grund af vexlar, 2,514 rdr, dels 150 rdr, utgörande återstoden af ett belopp, som G. för råa hudar mottagit. Gustafsson medgaf allt detta, men ville alldeles icke gå in på attianan hatt för afsigt att rymma. Träffade B. vid bangården och företog i dennes sällskap resan till Goteborg, der G. ämnade uppköpa läder. Hade med sig ungefär 1,200 rdr. klvar och en betalte för sir under resan och B. och G. hade ingenting gemensamt i penningevag. Kommen till Goteborg fick har se ångbåten llida rustad för affärd till Lubeck och lusten kom nu på honom att resa dit, allt för att göra affarer. På fråga hvarför han icke for dit, svarade G.: kors jag blef ju arresterad i Köpenhamn?. G. är pu yrkande af ätskilliga borgenårer kallad att inställa sig hos bärvarande rådstu-vurätt, för att höras of er deras begäran om hans försättande i konkurs och förvaras nu i häkte i af vaktan på konkursdomstolens beslut.