Göteborgsposten – 30 december 1863, sida 2

orsa, vill jag att du håller mig sällskap. — Här, fortfor han, kastande den ena efter den andra af Bonnivets klädespersedlar till honom, har du strumporna, bär manchetterna; här är din jacka och dina handskar, här stöflarne, här toquen och här har du hela det andra bagaget... kläd dig nu om du icke vill att jag skall förklara dig för en menedare och rebell mot din suverän. — Jag kläder mig, sire, svarade Bonnivet, men vid påfvens heliga skägg! tillade han utsträckande handen efter en på ett litet bord stående silfverklocka, om jag icke får sofva, så skall ingen sofva. — Hvad ämnar du taga dig till? frågade konungen, läggande sin stora hand på amiralens. — Väcka upp hela slottet, sire. När konungen icke sofver, bör ingen annan få sofva, återtog han med betydelsefall betoning på sina ord. hvars mening icke undföll lkonungen. — Bonnivet, du har icke något angenämt lynne när du blir väckt; foi de gentilhomme, jag tyckte nästan bättre om lig nyss när du snarkade. — Ah, sire ... — Jag befaller dig derföre att fortsätta din sömn medan jag går att göra en promenad i slottsträdgårdarne. Amiralen lät icke säga sig det tvenne gånger. — Emedan E. M:t ovilkorligen fordrar det, så skall jag lyda, sade han, krypande tillbaka i sängen. — Och isynnerbet, fortfor Frans, inga elaka drömmar ! — Jag skall försöka, sire, svarade Bonnivet med en