Konnetabelns värdinna.) Berättelse frän Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonsalci. (öfvers. fr. Franskan.) — Sedan ni nu blifvit stärkt, monseigneur, yttrade dvergen, torde det vara bäst att vi genast bege oss ut ur detta fördömda hål. Med dessa ord gick Moucheron direkte till den tunga källardörren, satte en af nycklarne i låset och vred om. Dörren öppnade sig tystare än man kunna vänta af dess tyngd. Dvergen vände sig derpå om för att se om de båda männen följde honom. Pompårant tog ett steg mot dörren, men stannade genast åter. Han såg sin herre med en djup och sorgsen blick betrakta det stackars i jernburen instängda offret. — Monseigneur, yttrade Pomperant, mitt förslag är nu detta. Som ni ser är slottsgrafven alldeles utanför denna dörr och härbredvid ligger en båt, hvilken vår vän Moucheron troligen skaffat oss. Det skulle vara farligt för er att utan eskort färdas i nejden, och jag vill derföre i förväg ro öfver och samla ert folk, som kan skydda er ifall konungens o) Forts, fr. N:o 800.