Göteborgsposten – 22 december 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonszales. (Öfvers. fr. Franskan.) — vän, sade grefvinnau sluttligen med bäfvande röst, jag har länge stridt emot mig sjelf; jag har sögt ur min tanke och ur min själ förjaga den bild som gjort mig så brottslig; jag afskydde min dårskap, och jag sökte att fästa mig vid mina pligter. Jag ville älska mr de Montchenu och gilla hans strenghet, men min själ kunde. icke göra sig skyldig till ett sjelfbedrägeri. Ert härda öde var mig ett ständigt straff, och slutligen fragade jag mig hvarföre vi båda hela lifvet igenom skulle vara skiljda åt af en man, hvars ärelystnad, högmod och girrighet, hvars hela vasende var mig forhattligt. Didier blef blek som döden men svarade icke. Diana fortfor med exaltation: — Skall ni förlåta mig min kärlek? och om det är ett brott. att älska er, skall ni då välta hela tyngden deraf på mig? Men ni tiger! Ni stöter mig tullbaka! Ab, jag ) Forts, fr. N:o 295.