em AJ VPYULULÖESAM. AÄA —ö— kiksdagen. Jernvägafrågan var i onsdags afton på tapeten inom borgareståndet, hvilket, att döma af situationen, något tveksamt velat lägga sig ombord med frågan, i aning om att hon snart skulle framkalla en storm, som, med betraktande af den stora nationela lifsfrågan, representationsreformen, skulle kunna förorsaka en allt annat än önsklig oreda och schism. Det vill emellertid synas som att ståndet i konstitutionelt hänseende nu erhållit tillräcklig stadga, så att det ej skall behöfva vackla, då det gäller. Den sista debatten kan betraktas som en förpostfäktning, af hvars art att döma, man skulle kunna sluta, det sjelfva jernvägsdrabbningen ej kommer att bli så häftig, så med kmfven på strupen som man befarat. Det ligger någonuag glädjande i detta antagande, ty om utgängen besannar detsamma, skall man hafva tillfredsställelsen att se borgareståndet fortfarande intaga samma aktningsbjudande och värdiga hållning, som förskaffat det, på ett annat stånds bekostnad, tillnamnet af Sveriges första stånd. Skulle deremot de enskilda intressena så mycket drifva sitt spel, att enheten inom ståndet spranges och den stora allmänheten får se, det äfven inom detta stånd, hvilket wvill gå i spetsen för de konstitutionela reformerna, det allmänna sorterar under det enskilda, så skall en skadlig misströstan kunna uppstå, och erfarenheten gitver tillräckligt vid handen, att derifrån är steget kort till indifferens och liknöjdnet, en tara som en hvar säkert onskar må framför allt undvikas. Det var egentligen norra stambanan som striden gällde. Denna bana är, såsom bekant, föreslagen att sträckas vester om Sigtunatjärden i riktning af Stockholm-Örsundsbro-SevallaSala med bibanan Örsundsbro-Upsala; hvaremot öfverste Ericson föreslagit banansträckning raka vägen mellan Stockholm och Upsala öster om Sigtunafjarden samt deritrån ull Sala. För den senare meningen yttrade sig i nämnde plenum hrr Muren, Brun, Looen, hvaremot det förra alternativet förordades af brr Ekholm, Beronius Ditsinger, Hesselgren. Det kongl. förslaget ansågs at dess vedersakare ega hvarken de behagliga statsekonomiska, älskliga konstitutionela drag, som man är van att finna hos de kongl. propositioner, som föroläggas rikets ständer, då man bland de statsrådsmedlemmar, som förordat förslaget, hvarken sett namnen på finanseller civilministern. Det syntes underligt, att icke nu något utlåtande blifvit infordradt från chefen för statens jernvägar och ansågs icke omöjligt, att denna omständighet egde något samband med nämnde chefs afskedsansökan. Den föreslagna banan skulle på intet sätt gagna Upsala — denna förnämsta om ej enda stapelplats för Upland. Vägen Stockholm-Upsala var enl. förslaget en sådan krokväg, att föga direkt trafik mellan dessa punkter kunde vara att förvänta — skilnaden mellan den föreslagna banan och den raka öster om Sigtunafjärden vore mera än 2 mil, hvilken krok skulle förhöja trafikasgisten. Undersökningarne ansågos äfven lösliga, såsom då man t. ex. beräknat medelpriset pr mil till 550, 000 rdr, ett pris som måste anses osannolikt.