En därhusrättegang i England. Engelska tidningarne ha mycket klandrat den franska rättskipningen, hvarigenom det kunnat hända att en totalt oskyldig qvinna kunnat tvingas att erkänna sig skyldig till ett brott, ett fadermord, som hon aldrig begått. Med anledning af en i England nyligen anhangiggjord rättegång ha likväl nämnde tidningar tvingats erkänna att det äfven i engelska lagen finnes en mängd missförhållanden, hvilka åt godtycket eller hämndbegäret lemna fritt spelrum då det gäller individens frihet och vålfärd. Denna rättegång hade blifvit väckt af en mr Hall emot en läkare mr Semple, derföre att den senare jemte en annan läkare vid namn Guy utfärdat en attest om att han vore vansinning, hvilket gifvit mr Hallis elaka hustru anledning att låta inspärra honom på ett dårhus. Det behöfves nemligen i England blott tvenne examinerade läkares intyg på att en person är vansn aig, för att han när som helst skall vara dårhusmessig, och som det finnes åtskilliga privata dårhus derstädes, på hvilka man, tvärtemot sin egen öfvertygelse om att den inspärrade är frisk, qvarhäller honom så länge någon person bevalar derför, så kan det lätt hända att en person som är fullt redig kan hela sin litstid hållas instängd på ett dylikt hemskt ställe. Visserligen stå ätven alla privata dårhus under offentlig uppsigt, men huru lätt är det ej tör egaren af ett sådant att bedraga hvilken kontrollerande myndighet som helst! Saken har väckt ett ofantligt uppseende och rättegången om densamma har räckt i tem hela dagar. Ur den ofantliga massa vittnesmål som bhfvit aflagda hemta vi följande korta berättelse om förloppet: Mr Hall, en ansedd handlande med ett särdeles förståndigt utseende och sätt att vara, var den klagande parten i rättegången. Han aflade sin berättelse med synnerlig reda och undergick kontraforhöret med ett lugn och en klokhet som blott kunde finnas hos en maa i besittning af sina sinnens fulla bruk. Alla hans grannar förklarade honom dessutom vara en mäulig, stadig och punktlig affarsman. Enligt hans berattelse kom han en afton hem och fann en man stående stödd emot porten till hans eget hus. Mannen frågade honom om hans namn var Hall, och då han härtill svarade jakande yttrade mannen: Några af edra vänner ha ett litet kalas tillsammans och äro mycket muntra. De önska att ni skall komma och deltaga i laget. Hall svarade härpå, att det måtte vara ett misstag och satte sin nyckel i portlåset, men fann dervid att porten var tillbommad inifrån. Den okände karlen jemte en medhjelpare grepo honom då i kragen och förde honom, trots hans förtviflade motstånd, i en hyrvagn. Men innan de nnnno köra derifrån anlände såväl mr Halls gsrannar som polis. Hall fordrade att bli före Itill polisstationen, men polisinspektorn förkla