Göteborgsposten – 20 december 1862, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Undersökning förevar i går i poliskammaren angående eldsvådan natten till sistliäne ousdag. Egarue till de nedbruuna eller skadade husen voro alla tillstädes, hvarförutom de personer som bott i skomakaren Gustafssons bus, der elden först utbröt, afven blifvit iukallade för att möjligen lemna upplysningar om eldens uppkomst. Skomakare S. F. Gustafsson, i hvars hus, n:o 151 i Majornas tredje rote, elden säsom sagdt törst utbröt, uppgaf att hans bus, bestående af5 rum med 3 kök ocu bygdt al plauk i två våningar, vore torsäkradt i diadernas allmänna brandstodsbolag för 5,0v0 rdr. Losoreboet var torsäkradt för 1,0v0 rdr, Augaende eldeus uppkomst kunde han ej upplysa något. Sjelf hade bau varit illamaende sedan medlet ut foriden vecka och sargliggande sedan i lördags. Utom vid braudulltallet, da van naturligtvis 10r att radua livet bade vari nödsakad att lemna sängen, bade ban först i förgår blifvit så pass frisk att han kuude gå uppe. Uuder den itrågavaraude natten var hau vaken ett par gånger men somnade åter, hvarpå hau vacktes deraf att den rök som spred sig i rummet tramkallade en svidande känsla i hans bröst. Han väckte då hustrun och bad henne efterse, hvad som kunde förorsaka röken, Hon gick ut i ett yure rum och faun detta såväl som det utanför ligsande koket ännu mera syldt at rök. Hustrun öppvade då dörren emellan köket och förstugan samt faun trappan uppfylld at eld. Gustafsson ullsade sin hustru att genom bultningar väcka de bredvid och under dem boende hyresgästerna. Man blef emellertid alltmera besvärad ar röken i rummet, hvarföre Gustatsson tog ett lakan och sjuk som han var halade ned sig på gården samt der fick tag i en stege med hvars tillbjelp han lyckades rädda hustru och barn. Då hustrun steg ned var elden redan så stark att den slog upp emot henne såväl genom det under liggaude fönstret som från källargluggen. Gustafsson var blott klädd i ect par kalsonger och tofflor då han lyckades rädda sig. — G. kunde för öfrigt ej uppgiiva om forstugudorren varit stängd den astonen men hade eljest sjell ottast bruka stänga den. Åkaren Ulof Eriksson hvars hus låg snedt emot Gustafsson berättade att han först väcktes deraf att man ropade det eld fattat i hans stall. Han skyndade ut och fann då att det brände i Gustafssons hus utan att likvisst elden fattat i hans helt nära intill nämnde hus belägna stall. Så öfverhängande var dock faran och så snabbt spridde sig elden, att han blott hann rädda siva hästar och åkdon. Af sina bohagsting och kläder förmådde han likväl ej rädda något. Lösegendomen var ej brandförsäkrad, men sastigheten (stall och ett tvåvåningshus med 8 rum och 2 kök) hade blifvit assurerad för 2,000 rår i Skandia. Maskinisten Qvists hus i två våningar, byggdt 1859 och bestående af 6 rum och 2 kök blef liksom de båda förra helt och hållet nedbrändt. Qvist vaknade fram på natten och klädde då af någon dritt, som han ej kunde förklara, till en del på sig. Kort derefter börde han bultningar och då han dervid såg ut genom fönstret, märkte han elden slå ut från källaren till Gustafssons hus, hvilket låg midt emot hans. Elden drogs så hastigt af vinden mot hans eget hus, att ban knappt hade tid att rädda sina barn och börja räddningen af sin lösegendom. Då han uppmanade tillskyndande personer att biträda vid bergningen, an