Göteborgsposten – 17 december 1862, sida 1

ren, som han öppnade och ropade på hjelp. Men innan sädan hann anlända, hade den unga slickan försvunnit. Moucheron och Chevrette, dessa båda osynliga skyddsenglar som vakade öfver henne, hade svingat sig ur kaminfoyern der de legat dolda bland träden; de voro mycket blodiga af de blessyrer som konungens värja tillfogat dem, men den kraftiga viljan hade hos dessa bräckliga varelser kufvat smärtan. De fattade den unga flickan vid handen och uppstötte en rörlig panelning, hvars hemlighetsfulla mekanik de händelsevis upptäckt, samt drogo henne skyndsamt med sig bort. När konungen återinträdde i salen, följd af flere män som buro facklor, var den tom. Den unga hugenottskans slöja som var fläckad med blod hängde på en afbruten orangeqvist, men af egarinnan syntes ej ett spår. — Mina herrar, sade Frans, må man nedrifva denna byggnad ända till grunden och må man laga rep i ordning! Vår prevöt kommer troligen att hehöfva dem ännu i natt. —