Göteborgsposten – 16 december 1862, sida 2

rhålla s. k. tickets of leave, tillåtelse att vistas vå fri fot. Dessa personer utkastas då ånyo samhället utan någon utväg att försörja sig, och bibehållande alla sina dåliga passioner, vilka det lindriga fängelsestraffet ej förmått vå något sätt stäcka. I en sådan persons jerna har systemet för dessa gaturöfverier ipprunnit, och sedan klaven en gång väl var gifven dröjde det ej länge innan en hel arm jarotters (så benämnas dessa gaturöfvare) lurade i hvarje gathörn på den intet ondt anande vandraren. Skadeersättning för dråp. Det väcker mycket uppseende och glädje i Paris, att hertigen af Grammont-Caderousse, som nyligen i en duell dödade en medarbetare i tidningen Sport, vid namn Dillon, efter att först ha blifvit frikänd af den kriminella domstolen, nu tillfölje af ett civilt ersäuningsmål som Dillons moder anlade emot honom, blifvit dömd till ogonblicklig utbetalning at 3,000 tres, samt att erlägga en årlig ränta af 3,600 fres, allt till bästa för Dillons familj. Man hoppas att detta skall uppfylla en brist i den sranska lagstiftningen, eller åtminstone utgöra en nyttig hållhake på många dvellanter till yrket, hvilka hittiuls expedierat en menniska till andra verlden med samma kallblodighet, som om det gällt att släcka ett ljus eller skjuta en beckasin. Franska hofnyheter. Sedan det franska hofvet i Comgiegne ett par gånger roat sig med att spela reciterande komedier, skall man nu uppföra ett stort balettdiverti--ement, hvari Frankrikes elegantaste damer skola dansa såsom nymfer från Ludvig XIV:s tid, anförda af den österrikiske gesandten Metternichs snillrika gemål. Den lyx, som herrskar i Compiggne skildras såsom alldeles otrolig ; damerna visa sig aldrig två gånger i samma drägt, enär sådant skulle bli illa sedt af kejsarinnan. En bekant dam tog med sig 48 kjolar för ett besök på tio dagar. Det är således en temligen dyrbar ära utt bli inbjuden till Compiegne. Gorillorna, som nu en tid boråt ej varit nog lyckliga att kunna ådraga sig det intresse som för något år sedan egnades dem, tyckas åter börja stiga i värde på den europeiska nyhetsmarknaden. Man har åtskilligt att berätta angående dessa mystiska och förskräckliga apor, hvilkas första personliga bekantskap hr Du Chaillu påstår sig ha varit nog lycklig att göra. Sålunda omtalades nyligen äfven i vår tidning en notis, som cirkulerade 1 alla Englands tidningar, om att en lefvande gorilla blifvit förd till Liverpool. Såsom läsaren torde erinra sig beskrefs detta djur temligen noga. Åt dess godlynta karakter gjordes all heder, och till beröm för dess utbildade gastronomiska smak berättades att det sramtor allt älskade biffstek, fårstek och fin frukt. Då djuret blef skrämdt, tog det, med en beundransvärd instinkt inseende att det tacka könet ändock är det i hvars händer makten ligger, sin tillflykt till de besökande damerna. Nåväl! alla dessa sköna egenskaper voro blott fabler, en myth, upprunnen i någon skämtares hjerna. Värre än så! Hela djuret var en myth, och hvad man stortåtligt benämnt gorilla, var blott en tarflig chimpaneze-apa som haft många bröder och systrar, hvilka förut besökt Albion. Då underrättelsen om gorillan anlände till London råkade hvarenda zoolog derstädes i extas och en stor mängd af dem reste med nästa bantåg till Liverpool, der de till sin stora harm och förtret blott träffade en gammal bekant, den ofvannamnda chimpanezen. Detta hvad Liverpoolgorillan beträffar. Vända vi oss un till be Du Chaillu sjelf, så han äfvan han varit nå taneten En missionär