Göteborgsposten – 13 december 1862, sida 2

D2 H Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Forhor hölls ytterligare i torsdags angående den natten till d. 1 d:s i åkaren Skoglunds stall intraflade eldsvåda. Som ingenting rörande eldens uppkomst kunde utrönas, fick målet bero på framtida upplysningar. — I går förevar i poliskammaren ett mål mot arbetskarlen August Svensson och f. d. artilleristen Carl Andersson Bro, tilltalade för att från handlanden Alfred E. Oblsson ha tillgripit en mängd pitprops, som hr Ohisson haft upplagd på den öppna platsen i närheten af badbassinen. De bade bäda varit anställde i arbete hos hr O., som hyst förtroende till deras ärlighet och dertore icke misstänkt dem då han märkte att det stals en bel mängd pitprops ifrån honom. Då han tillsagt dem att se elter, så att några stölder ej skulle kunna begås, bade de lofvat honom detta och tillochmed uppgitvit att de fått reda på ett par af tjulvarue. Hr O. hade emellertid nyligen tått veta att tjutvarne borttsorde hela hästlass af det upplagda virket, och då han med skäl ansåg sådant vara val närgånget, anmälde han saken i poliskammaren. Det ble: då bekant att August Svensson och Carl Andersson Bro just sjeltva voro tjufvarne. Sålunda hade de till ett par bonder på Hisingön försålt ett hästlass och ett par bördor pusprops, till en hustru vid Kronhusgatan 80 st. dirprops for 1: 75 och till en ann an qviuna boende 1 edbergslid 10 st. tör 1 rdr. Ombudet för den vid Kronhusgatan boende hustrun berättade att hon en dag kommit ned till pitpropsupplaget vid badhuset och frågade de auklagade, om det vore der man finge kopa ved. De svarade derpå, att veden vore hr Ohlssons och att hon borde fråga honom. Hon sökte då br O., men fann honom icke hemma, hvarefter hon återvände till karlarne och underrättade den derom. De lofvade att tala vid hr O. och sedermera underrätta henne. Senare infunno de sig ganska riktigt i hennes bostad och uppgäfvo, att de nu talat vid br O., samt att han gitvit dem tillstånd att sälja den begarda veden. Andersson och Svensson försäkrade till en början att de blott upplockat ur elfven en mängd odugliga bitar och att de fått hr O:s tillstånd dertill. Hr O. medgaf väl att han tillåtit dem för egen räkning använda några odugliga afsågade pitpropsändar, men detta var redan för tem veckor sedan, och hvad de då fingo tillstånd att taga, blef redan samma dag at dem bortfördt. Det som de sålt till Hisingsbönderna, hade blifvit tillgripet i lördags och kunde således ej vara af det virke som de fått tillstånd att begagna. Det pitpropsvirke som återbekommits vid Kronhusgatan och i Redbergslid värderades af hr O. till 5 öre st. För ytterligare upplysningars inhemtande uppsköts målet på 8 dagar. Rådhusrätten. Utslag i det sista af de vid rådhusrätten anhängiggjorda båda målen för begångna stölder af bomull från Rosenlunds fabrik askunnades i onsdags. Enkan Blixt, som af Inga Helena Persson uppköpt en stor del af den at denna tillgripua bomullen, ehuru hon måste ha insett att bomullen varit på oärligt sätt atkommen, dömdes att för delaktighet i stölden böta det af henne köpta stulna godsets tredubbla värde med 55 rdr 12 öre samt att undergå straffarbete i tre månader. — Inga Helena Persson dömdes att böta det af henne stulnas tredubbla värde med 58 rdr 50 öre samt att för stöld från husbonde bålJas till fyra månaders straffarbete. Brita Maria Andersson slapp, tack var. sitt ihärdiga nekande, undan med att för snatteri från hasbonde böta 124 rdr. I brist på tillgång till böternas gäldande skulle enkan Blixt undergå 11, Inga Helena Persson 12, och Brita a Andersson 8 dagars fängelse vid vatten och rod. — Forre konstapeln Öst, hvilken efter hvad vi förut berättat, blifvit af enkan Anna Brita Eliasson ankären for att ha rånat henne på en summa af omkring 60 rdr, blef i onsdags frikänd från allt ansvar, alldenstund dels han sjelf förnekat sig ha tagit penningarne i annan afsigt än för att hindra att d. skulle forkomma medan Anna Brita låg och sof, och dels den sistnämnda förklarat att hon vore öfvertygad det Öst ej tagit penningarne i elak afsigt. Dessutom ansågs, atv då Öst och Anna Brita voro trolofvade, kunde han ej fällas till ansvar för det han sorskingrat en liten del af den samma han tagit i sitt förvar.