Göteborgsposten – 13 december 1862, sida 1

Veckokrönika. Vintren, som nyss hos oss gjorde en fransysk visit, lofvade dervid med förbindlig artighet att återkomma, och han har hållit sitt löfte. Vi njuta nu af det mest klingande slädföre, hvilket ett par dagars snöande tilltört oss, och ehuru kylan ej är särdeles stark ter det sig dock till att snön någon tid kommer att qvarligga. Vi hafva tillochmed så nög köldgrad, att den nyfallna snön ej rätt väl lämpar sig för snöbollskastning (till alla skolgossars och hvarföre ej säga det, flickors förtviflan); men å andra sidan hafva våra skridskogångare haft stor otur, i det snön kommit före frosten och ej tvärtom. Blir kölden något skarpare och mera snö ej nedkommer, så få de dock snart vidlyftigt svängrum å elfven och revieret. Snön har i allmänhet fallit jemn, hvarigenom ej några större drifvor hopats här och der och hvarigenom ej heller några hinder visat sig för jernvägstägens ordentliga framkomst. Man har spått att denna snö ej blir qvarliggande till jul. Sådant är dock möjligt, och krönikeskrif