Göteborgsposten – 12 december 1862, sida 2

sad att hvad som än må hända, så skall jag hafva i troget minne den välgerning ni gjort mig. — Fördraget är således afslutadt emellan oss, sade Cecile, och jag går nu genast, om ni så önskar, att framföra mitt ärende. — Nu genast? — Ja, hvarföre dröja? Då jag uppträder som er ambassadrice är jag säker på att konungen straxt skall taga emot mig. — Och han skall förlåta min oförsynhet? — Han skall tvärtom hålla er räkning derför. — Gör som ni vill, efter ni anser er kunna våga det. Mlle de Fiefville gick straxt ut, lätande ett litet skratt undslippa sig. Clotilda följde henne med ögonen med en obestämd ängslan, hvarföre hon ej kunde göra sig reda. Om hon i detta ögonblick slagit upp ögonen skulle hon hafva öfverherrskat den qvinliga kohortens fientliga ögonkast, och hafva insett att hon var den brännpunkt der bra många svartsjukor möttes. Hon hade blifvit en af hela la petite bande hjertligen hatad fiende. Dessa värda damer drogo sig in i fönsterfördjupningarne och började att hviska siasemellan, ställlande hvar och en efter sin äsigt den unga flickans horoskop, under det hon, intet anande, öfverlemnade sig åt sina drömmerier. (Forts.)