Göteborgsposten – 12 december 1862, sida 2

— Jag lofvar att skassa er audiens hos Hans majeståt. O, hvad ni är god, madame! i — Och det i dag, straxt till och med. — Huru skall jag någonsin kunna bevisa er min tackI I I samhet ? På ett mycket enkelt sätt, genom att underskrifva det vilkor som jag fastställer för min tjenst. — Jag antager det på förhand. Om ni en dag blir en allsmäktig dam, så måste ni Hotva att komma i håg den tjenst jag har gjort er. — Tror ni mig vara så otacksam att ni skulle behöfva jålägga mig ett dylikt vilkor? — Qvinnorna bruka naturligtvis icke bevisa hvarandra tjenster af det slaget, isynnerhet, tillade Cecile, stolt höjande sin panna, när de äro hvarandra lika i ungdom och i skönhet. Hugenottskan fäst: med tilltagande förvåning sina frågande blickar på talarinnan. — Är det öfverenskommet? frågade denna. — Ack, madame! svarade Clotilda med ett matt och 5 leende; jag skall aldrig blifva hvarken rik eller mäktig. — Hvem vet, min söta! — Lifvet har alltil för mig varit törnigt. Gud ensam har upprätthällit mitt nod under dessa pröfningar, för hvilka min själ mången gång varit färdig att duka under. Mlle de Fiefville höjde omärkligt på axlarne. — Ni nekar? — Jag antager det af innersta hjerta, och var förvis