sökte häfva de föreg. tal:s betänkligheter oc försvarade utskottets förslag, men hr R. tala så lågmäldt, att man från läktaren med ytter sta möda kan höra hvad han säger. Bruks patron MontygomerieCederhjelm försäkrade at det var alldeles omöjligt att på så kort ti som fyra månader medhinna ord. och extr. statsregleringen och fann det vara en verklig absurditet alt stadga fyra månaders samman varo, efter hvars förlopp man par tout okulle åtskiljas, man må nu ha medhunnit tillochmec bara hälften af ärendena. Yrkade derfor af slag. Protokollasekreteraren Flach varnade för antagande af förslaget och frågade hur det skulle gå om man antog detsamme och sedan läte det väntade k. förslaget blifvå hvilande. Hr Flach vände sig derpå till ju stitiestatsministern frih. De Geer och uppma: nade honom att ej sitta tyst utan förklara sig tydligen — eller också, om h. exc. så ville, så diplomatiskt som möjligt — bara han ville låta bli att moltiga — huruvida detta förslag vore hinderligt för det representationsförslag regeringen ämnade framlägga. Chefen för Uplands dragoner grefve af Ugglas, en at husets stödjepelare, hvars ord man gerna lyssnar till, yttrade att de framhållna bristerna ej voro sådana, att de borde lägga hinder i vägen för det ialla hänseenden ändamålsenliga förslaget, genom hvars antagande årendenas behandling blesve jemnare och bättre fördelad, ty den starkaste tillochmed kan tröttna med det nuvarande långa ansträngande arbetet. Genom förslaget bereddes derjemte så väl politisk bildning åt representanterna som politiskt samband mellan statsmakterna och på dessa skäl röstade tal. af innorligaste ölvertygelse för förslagets antagande. För adeln vore det allt ekäl att antaga förslaget, ty af de utmärkta förmågor detta stånd eger skall ståndet genom fyra månaders riksdag kunna draga nytta, hvarigenom äfven adelus inflytande skulle stiga. Landshöfdingen Norden felt medgaf utt idealet för konstitutionalism vore att statsmakterna sammanträffade till rådplägning så ofta som möjligt, men härför vore tiden visst icke inne ännu. Något behof af tätare riksdagar hade tal. ej hört uttalas af folket, tvärtom tyckte man att vi hade mer än tillräckligt af det slaget. De enda som önskat reformen och pratat mycket om den vore tidningarne, som möjligen kunde tycka om årliga riksdagar för att få någon spaltfyllnad genom förbandlingarna, (br Nordenfelt tyckes dela den stora mängdens tro, alt tidningarna ofta äro i förlägenhet for hvad de skola fylla sina spalter med; händelsen lär annars vara alldeles tvärtom) bereda sig ökad lösnummerförsäljning o. s. v. men talaren försäkrade godhetsfullt, att han trodde det tidningarne handlat bona fide när de arbetat för reformen. Men när tal. nu måste säga nej tull förslaget, vore det dock endast för att begära ett behöfligt uppskof. Baron Rudolf Cederström förnekade visst icke förslagets stora förtjenster, men ansåg att dess brister dock vore så väsendtliga, att han måste förkasta det. Tal. varnade ståndet för att sätta tro till de förespeglade fördelarne af förslaget — det vore med dem som med Kellgrens skona Lydia — de funuos icke till. Landshosdingen o. Iroil erkände förslagets stora vigt, men ansåg det outförbart under nuvarande representauva former. Öfverståthållaren hr Bildt uppträdde derefter med ett lysande, af bravorop intersolieradt föredrag, hvari han framställde de obestridliga fördelar som med förslaget vore förknippade och gendref de invändningar man framkastat mot detsamma samt visade att statsregleringen skulle kunna vara färdig på mindre än 2 månader om statsutskottet ville arbeta något mer än det nu gör. Slutligen påminte tal. ståndet om de